Dagens irro är att vegetarianer inte fattar vad jag säger när jag säger att ingen tror dom när dom talar om att minska köttätandet för miljön. Eftersom veggisarna ändå aldrig skulle äta kött, så bryr sig ingen. Sen späs min irritation på av att samma grabbar som för några år sen försökte bli rika på sin tillkämpade blatteidentitet nu är fina mjukiskillar i stan som har fått barn och självklart ska vara hemma. Där jag jobbar finns inga föräldralediga pappor alls. Kanske skulle det missioneras där istället för att dunkas rygg i TV4 och på newsmill? Säkerligen vill gringograbbarna göra en hacka på saken och då är det ju snarare innerstan än förorten som gäller. På kyrkoslang kallas det för att predika för kören.
Men vi lever alla i vår egen kontext, som det heter. Saras bilbatteri pajade och svärfar på besök frågade om jag inte kunderinga en kompis som kunde komma med en startkabel. Svärfar gjorde stora ögon när jag funderade och kom fram till att jag knappt känner någon som äger en bil. Så vi fick kånka ett jävla batteri hela vägen från mekonomen vid Katrinelund till det sunkiga garaget vid ICA Supermarket på Möllan, bara för att där vara tvugna att ta dit Saras ex för att fixa det hela. Nu har dom ju samarbetat förr, så det gick ju hur bra som helst.
Kontentan av hela bloggposten är alltså att det är bra att titta utanför sin egen lilla box. Inte något nytt, precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar