30 mars 2011

Jag är en stolt grön kugge.

I EfterArbetet, denna kassa sossepamflett som faktiskt skrivs i mitt kvarter här på Möllan, läser jag att sossen Niklas Karlsson som är ordförande i partiets lokala valanalysgrupp pekar på jämlikhetens betydelse för en framgångsrik politik. Det är stor humor. Niklas K är nämligen något av den sunkiga före detta varvsstadens BabyDoc, i sin egenskap av medlem i den familj som under långt tid styrt sosseriet och Landskrona, tills FP tog makten efter förra valet med SD som passivt stöd. Familjen Karlsson representerar något av det det sämsta i svensk politik, den ideologilösa hantverkspolitiken med vad som därtill hör av fixande och trixande.
Såna är inte vi gröna, vill man ju gärna säga, men helt sant är det inte. Den gröna fanan har också sina löss, sina kvalster och arvodesrebeller. I går kväll på de grönas, i Malmö, årsmöte hade lyckligtvis trixarna ingen framgång. Det blev en klang och jubelföreställning för en tillitsfull nygrönt dominerad partiavdelning. Den nyvalda styrelsen domineras av åttiotalister och inga av dem är människor som behöver politiken för prestige eller pengar. Vi ska förändra världen och vi ska göra det med ett leende på läpparna. Mobbarna fick fel, hatarna fick se kärlek. Vi är starkare än någonsin. Sverre samlar oss. Jag är stolt över att vara en kugge i det systemet.

Inga kommentarer: