Jakt på rasister

I morgon väntar kommunfullmäktige och eventuellt en slakt på rasister, eftersom det är min uppgift i den gröna fullmäktigegruppen att ta den sortens strider i Rådhuset. Det blir inte så svårt. Den rasistiska ideologin är så befängd, så lågpannad och så enkel att sticka hål på att en tränad debattör kan göra det på fem minuter. Jag har aldrig torskat mot en rasse och det lär inte hända i morgon heller. Den enda risken är väl att man blir för överlägsen, så att lyssnare och väljare fattar sympati för losern. Är man stark måste man vara snäll, snäll i den meningen att man inser att även en vilseledd sverigedemokrat är en människa. Jag har inga problem med att utanför debatten samtala hövligt med alla representanter för alla partier. Mina vänner väljer jag bland folk som inte dömer människor efter deras ursprung eller tro, men allmän hyfs ska man ha. Men det är något märkligt med rasister, utöver deras inskränkta åsikter. Tidigare i bloggen har jag varit inne deras brännvinskultur och deras kvinnosyn, men det finns något stelt och misslyckat över dom. Lite sorgligt, liksom. Som om dom inte vågar vara glada, förutom när dom är fulla och skrålar nassesånger på båten till Tallinn. Hur som helst: deras vanföreställningar ska plockas itu och dissekeras. Det ska ska bli ett nöje.