Han svarar i mobilen ombord på tåget och, jodå, han kom med och dom är ett gäng och jag behöver inte oroa mig. Såklart. Sonen vill vara ifred från föräldrar på sitt första RÅM och jag låter honom. Det är 25-årsjubileum för vårt ungdomsförbund och dags att välja nya språkrör efter fina Maria Ferm och Jakop Dalunde och jag tror GU-arna gör bra val även denna gång. GU verkar ha öppnat sig bredare under de senaste åren. Förbundets väg har varit en smula krokig under årens lopp och ibland har man varit snubblande nära att dras in i sekterismens fällor, men det har alltid blivit bra till slut. Nu kan en kille som mellanbror, som gillar Coca-cola och burgers, känna sig lika välkommen som en hängiven vegan. Så har det kanske inte alltid varit.
Två gånger har jag suttit ordförande på GU-kongresser. Den ena gången var när förbundet antog en ganska vanlig organisation, efter att i nåt år haft en närmast syndikalistisk röra med motsvarande handlingsförlamning och den andra gången avvisade man kraftigt tanken på att utarbeta ett eget program. Partiets program är vårt, sa man och jag och Maria Wetterstrand klubbade igenom beslut efter beslut framme vid podiet. Det första beslutet var nödvändigt, men det andra var mindre klokt. Jag tror att partiets ideologiska utveckling hade blivit bättre med ett ungdomsförbund som pådrivare och ifrågasättare. Men det är inte min sak.
Att sonen engagerar sig politiskt är kanske inte så otippat, trots allt. Både exet och jag har haft uppdrag och han var bara några veckor när man var på sin första kongress i Västerås. Om hans politiska engagemang blir samma långdistanslopp som mitt vet ingen. Kanske varar det bara en kort stund, kanske behöver han bryta sig loss från sina föräldrar och markera sitt eget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar