02 februari 2011

Skämskudde på fattigdomsdebatten

Professor Tapio Salonen, som är en bildad man, antyder på fullt allvar i sydsvenskan idag att 61 procent av barnen i Rosengård inte kan få varma vinterjackor eller mat för dagen. Ursäkta, men jag känner inte igen mig det allra minsta och det borde jag göra efter att i snart fyra år jobbat nästan varje dag med dessa barn. De politiska partierna, bland annat med eget, kommer med förslag och artiklar så fulla av floskler ("låt barn vara barn", tex) att man vill ta fram skämskudden. Och som vanligt ställs krav på högre bidrag. Jag högaktar rädda barnen, men fattigdomsrapporten och den diskussion som följer av den hamnar lite snett. Det största felet är att familjerna framställs som viljelösa offer för cyniska politiker som vill dem illa. Ingenstans reflekteras det över att folk faktiskt skaffar barn på barn utan att ha någon försörjning ordnad. Har man fem barn och lever på soc, så blir den materiella standarden låg, den är ofrånkomligt. Även för heltidsarbetande med normalinkomster är det svårt att försörja fem ungar. Men det är väl att betrakta som val man gör i livet. Den grundläggande brist på jämställdhet som råder här i Rosengård (som på andra håll) kanske också borde tas med i analysen. Om mannen är försörjare och kvinnan hushållerska, så blir familjen mer sårbar, också det per automatik.
Men visst har ungarna vinterjackor, om föräldrarna väljer att köpa det och visst kan alla äta sig mätta. Det man behöver mest av allt i Rosengård är jämställdhet och verktyg att ta sig fram i livet. Inte fler bidrag utan mer jävlar anamma.

17 kommentarer:

Helene sa...

Jag tror absolut på jämställdhet. Och barnomsorg.

Kajsa sa...

Aj love you Anders! Du är klok som en bok.

Anonym sa...

Ännu en tokliberal bloggare som inte ser barns välfärd som en gemensam angelägenhet, utan ett personligt val som ska styras av plånboken, Resonemanget liknar det som fanns om statarnas barn för hundra år sedan. "Men om de är så fattiga, varför skaffar de barn då?"

Det är kanske inte ditt gröna parti som är fel ute, du är kanske med i fel parti?

cruella sa...

Jag tror Anonym har missuppfattat de grönas förmåga till liberala resonemang och värderingar.

Vad är Anonyms recept för en minskad barnfattigdom?

Anonym sa...

@Cruella dessa liberaler ska nog sluta med att se barnen som föräldrarnas personliga egendom utan som individer. Problemet med barnfattigdomen är ju att vi har ett ojämlikt samhälle, inte att det finns får många barn. är jag klassad som kommunist nu?

Anonym sa...

Dagens lästips: http://svtdebatt.se/2011/02/omojligt-att-hjalpa-de-fattiga-barnen-nar-social-forskning-inte-tas-pa-allvar/ Så satt man får en mer komplicerad bild av ett komplicerat problem. Sen har jag förvånad både över att denna tokliberala syn finns i miljöpartiet, med "lätta" lösningar, och att ens denna debatt ska behöva göras i ett grönt parti.

Anders sa...

Ingen behöver föreläsa för mig om den verklighet jag ser varje dag. däremot kan man såklart ha olika förslag på lösningar på de problem som, ehuru grovt överdrivna i beskrivningen, ändå finns.
Min syn på vad som bör göras tar avstamp i det som vårt gröna partiprogram säger om människan som en aktiv och skapande varelse som vill och kan ta ansvar.

Jag tror inte att mammorna på Rosengård generellt vill föda barn på barn och inte lära sig redig svenska på tio år. Jag tror att dom vill ha egna dra åt helvete-pengar och en bra utbildning. Så kan det också bli med omväxlande pepp och krav. Man kan behöva lära sig att man alltid måste välja.

Anonym sa...

Det är ju bra Gröna griniga gubbe att du redan börjar relativisera, de "enkla lösningarna" är ju så tröttsamma i sin dumhet. Men bäst och tydligast uttrycks ju MP:s åsikter i denna fråga i fyra solidariteter:

solidaritet med natur, djur och det ekologiska systemet
>solidaritet med kommande generationer<
solidaritet med världens folk
solidaritet med människorna i vårt land

Anders sa...

Jo, precis. Sen kan man ofta diskutera hur man bäst agerar solidariskt i praktiken. Idag, t ex, enkät jag en mamma att vi kunde ha hennes son en stund längre, om hon behövde göra läxor i lugn och ro. Hjälp till självhjälp, liksom. Kanske tycker anonym att jag skulle gett henne en hundring istället?

Anders sa...

Erbjöd, inte enkät.

Anonym sa...

...Jag är nöjd så länge du inte väljer den nyliberala motiveringen och säger åt henne att det är hennes eget fel, för att hon borde ha knipit i hop benen.

Anders sa...

Nyliberaler gör inga såna uttalanden, vad jag vet. Att tycka att man inte ska skaffa fler barn än man kan försörja är min egen åsikt.

Anonym sa...

Intressant egen åsikt och förenkling som du tydligen vidhåller, Som om folk kunde förutse allt och detaljstyra sin ekonomiska framtid. Hur ska samhället "hjälpa" låginkomsttagare så att de inte skaffar barn framöver då, anser du?

Anders sa...

Man kan inte förutse allt och därför finns det sociala skyddsnät som givetvis kan bli bättre. Men barn kommer sällan som en överraskning. Jo, ett kanske, men inte tre, fem eller sju. Det vore lämpligare att Rädda Barnen kommunicerade ut att det är dyrt att ha barn och att man därför ska skaffa ungar först när man har råd, snarare än att framställa folk som viljelösa offer för omständigheter.
Gör din plikt, kräv din rätt, som det hette i den tidiga arbetarrörelseretoriken.

Kjell Stjernholm sa...

Tapio Salonen pratar inte vinterjackor över huvud taget. Det gör Wallin.
Det fattiga barnet har inte valt sin förälder, och kan inte hållas ansvarigt för att denne inte knipit ihop/skaffat sig ett jobb/inte blivit sjuk. Att utgå från barn som föräldrars egendom och landa i "skyll er själva" funkar inte.

Jag tycker barnfattigdomen är en oerhört viktig fråga. Huruvida Rädda Barnens mått på barnfattigdom stämmer med observationer av antalet saknade vinterjackor är det inte.

Anders sa...

Dem dagen jag talar om barn som föräldrars egendom, kan ni hålla mig ansvarig för det, tills dess betackar jag mig för kommentarer i ämnet. Den som läst min blogg eller talat med mig vet nog snarare att jag i mitt arbete betonar varje människas individuella rättigheter. Men vi människor har också oftast möjligheter och skyldigheter. Kennedys ord om att inte fråga vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land funkar ännu efter femtio år.

I det sammanhang jag vistas i dagligen ser jag jur bidragsberoendet hjälper till att upprätthålla det patriarkala förtrycket. Mer av ovillkorat bidrag skulle bara göra saken värre.

Anonym sa...

kompletterande läsning: http://www.gp.se/kulturnoje/1.545982-cecilia-verdinelli-barnfattigdom-med-slagsida

Barnfattigdom ur ett liberalt perspektiv:Cecilia Verdinelli: Barnfattigdom med slagsida

Där jag växte upp var många familjer fattiga. Det betydde inte att man avstod från barnkalas, snarare var tårtorna överdådiga och chipsskålarna överfyllda. En knaper ekonomi är ofta en ekonomi som går i manodepressiva cykler. Det fanns ungar som var särskilt fattiga. De tog alltid flera portioner i bamba. Omkring detta rådde ingen finkänslighet. Tvärtom kommenterades saken med ett rått ”Har inte din morsa råd att köpa mat till dig, loser?” Men när den ensamstående mamman till klasskamraten hämtades hemma av polis sedan det uppdagats att hon under många stulit grejer till de tre sönerna från varuhuset där hon städade, var alla kommentarer överflödiga. Denna och liknande händelser behandlades med yttersta taktfullhet och tyst solidaritet.