23 februari 2011

Rosengård profilerar sig (och jag tar mig för pannan)

IT och entreprenörskap ska vi syssla med i mitt delområde, läser jag i tidningen. Örtagårdens skolor och förskolor ska sprudla av kreativitet, kan man förstå. Kanske är det närheten till Staël von Holsteins väg, som ska inspirera, ingen vet. Själv skulle jag såklart vilja jobba med genus- och miljöfrågor, att man ska få lov att vara den man är oavsett vilket kön man fötts i och att ta hand om världen runt omkring. Sen vill jag vidga barnens vyer, genom att ta dom till olika ställen i stan och låta dom se annat än det som finns hemmavid. Ungefär som vi (trots motstånd) försöker göra i mitt arbetslag. Men IT och entreprenörskap ska det vara, det är inte ens ironi. Med en verklighet där mammor efter tio år i Sverige inte ens kan säga de mest grundläggande fraserna på majoritetspråket i landet där de är medborgare och där könsrollerna sitter gjutna som bly är det sånt snillena i ledningen kommer fram till. Det är inte fel att ha ambitioner med sin verksamhet, men all förändring värd namnet växer underifrån. En ledning med mod och insikt fångar upp idéer inom organisationen, istället för att gå på konferenser och snacka fancy talk med andra HM-finklädda gratisätare. Det är i såna lägen jag har lust att bli chef och göra just så. Lyssna inåt, alltså, inte äta gratis. Men jag har inte de rätta meriterna, ty jag är politiker i de gröna. Och dessutom tror jag inte att jag vill. Gå privat är såklart ett alternativ, men några såna udda fåglar syns inte i miljonprogrammen om man inte räknar koranskolorna och det gör man verkligen inte. Så här är jag och ska lära barnen programmera och söka starta eget-bidrag. Det blir en rejäl utmaning.

1 kommentar:

Linnea sa...

du är klok du!