12 februari 2011

I am the city

Solen tittar in genom fönstret mot Bergsgatan och det är stillsamt en lördagsförmiddag, men tyst är det inte, för det är aldrig helt tyst här.
Min GU-son ville bo på Möllan och här bor vi nu mitt i allting. Igår morse vaknade jag i Ystad, på Saltan och det var förfärligt med all tystnad. Lite liv ska det vara. Ja, jag älskar livet och rörelsen här och alla idéer som föds i en stor stad. Alla möten och att styvdottern kan börja på teaterkurs ett kvarter bort och att vi kan köpa choklad fram till klockan elva på kvällen på al-Zaharaaa på andra sidan gatan. Gilar att Saras bil står och står och att bensinräkningen närmar sig noll.
I miljönämnden är vi överens om att Malmö ska bli en tät och blandad stad. Man ska inte behöva gå så långt och biltrafiken ska kunna reduceras. Ja, ni vet. Men byggföretagen vill bygga själlösa villamattor på åkrarna och fastighetskontoret kränga mark, så det är inte säkert att vi får som vi vill så enkelt. Småbarnsföräldrar blir itutade att det är bättre för barnen med stank från gödselhögar än den ljuva doften av indisk mat här i huset och jag lider med dom. Men det är lyckligtvis inte mitt problem. Igår när jag hämtat upp minstebror på hans skola berättade han om några hemlösa med alkoholproblem (hans ord) som brukade vara på skolgården på kvällarna. Han tyckte att det var helt okej. Förutom att jag imponeras över hans respektfulla formulering, så värmer det i hjärtat att han tycker att alla har en plats här. I stan.

Inga kommentarer: