Inför valet 2002 bestämde jag mig för att pausa kommunpolitiken och meddelade valberedningen att jag inte stod till förfogande för en tredje period som frontfigur i de gröna i Malmö. Så som vi gröna brukar. Sydsvenskan ringde och jag berättade om partiets rotationsprinciper och sa lite i förbigående att jag ju dessutom fått två barn sen 1994 och att det ju tar sin tid att vara förälder. Samma kväll kom en fotograf och plåtade och dagen efter var det en stor bild på mig, minstebror och mellanbror i tidningen. Därmed hade jag dels vunnit människors hjärtan genom att framstå som en god förälder och dessutom säkrat upp för en eventuell återkomst i politiken. "Barnen går före politiken", sa rubriken, som om det vore en nyhet.
Jag tänker på det där och på att mina fyra ungar varit på massor av politiska möten med mig, när jag läser om hur föräldraskap och graviditeter blivit argument för eller emot de två starkaste kandidaterna till partisekreterare i vårt parti. Jag tror inte att det är så lyckligt. Att det privata är politiskt betyder inte att det är rätt att dra föräldrakortet när man vill bli vald till något.
I sak tror jag att Helene kan bli vald trots sin graviditet och jag tror att vårt parti vare sig är bättre eller sämre än andra när det handlar om förväntningar på män och kvinnor, föräldraskap och positioner. Kombinationen barn, yrkesliv och politik är svår och man ska tänka sig för mer än en gång innan man tar tunga uppdrag när man har små barn. Vi kan önska att det vore annorlunda och vi ska jobba för att politiken välkomnar fler, den politiska världen är inte gjord för såna som oss, hur möjligt det än kan verka när allt är frid och fröjd och det lilla barnet ler mot två strålande föräldrar. Tids nog kommer hösten, tids nog kommer bråken och kampen om tiden och schemaläggningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar