Både upp till Göteborg och hem igen blev det förseningar. Olika skäl angavs, men det är ett systemfel. I Schweiz pajar inte signalsystemen, i Schweiz står man inte stilla en timme på grund av falsk brandlarm i en tunnel. Vi har en regering som skjuter vargar och bygger vägar. Politik är alltid att prioritera och vi får det vi betalar för, som äldstebror brukar säga när han flashar med sin iPhone4. Annars är det väl mer bostadspolitik i mitt vilsna liv i dessa dagar. Mitt och Saras namn finns nu på ett kontrakt undertecknat och signerat enligt fastighetsjuridikens alla lagar och regler. Och värnhemmet ska stagas inför fotografering på tisdag. Det har i sanning blivit en vetenskap att flytta. Men alt det där blir nog väldigt bra till sist. Det riktigt coola i sammanhanget är att det finns en kvinna långt där uppe i Dalarnas relativa lugn som av kärlek till mig kan tänka sig att lämna sitt lugna barnvänliga sammanhang för det intensiva livet i Malmös hjärta.
Det är en kärleksförklaring som jag absolut inte förtjänar på något sätt.
Alla tåg i Sverige kör långsamt och jag känner mig som en dålig förälder som inte alls räcker till när jag borde. Det är slaskigt på gatorna och jag lär mig av mina misstag. Nu får hon komma hit, så vi kan bära varandras bördor på riktigt.
Om så med ett långsamt tåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar