Jag reser med tåg genom det pursvenska kärnlandet. John Bauer skulle kunnat målat av skiten och alla skulle dyrkat det. Själv tycker jag att människor är roligare än träd och därför bor jag mitt i en stad. Söder om Krylbo får vi vänta på ett mötande tåg. Trots att det går fem gånger så många tåg nu jämfört med 1970, så bygger alliansregeringen motorvägar och minskar underhållet på järnvägen.
Och Reinfeldt är populärare än någonsin. Som en svensk lillefar står han där och alla som vuxit upp med Alfons Åbergs pappa och drängen Alfred känner igen sig. Jojo, så där ser den oförargliga tryggheten ut. Och när det nu visar sig att sossarna i smyg gillar piskor och slag mot fattiga, så kan landsfadern bara luta sig tillbaks och le.
Och tågen lär fortsätta att komma försent, för är man populär, så är man och då tar man inte i det obehagliga. Själv gillar jag mer det lite oförutsägbara och kontroversiella. En Palme är tusen gånger roligare än en Reinfeldt, för den som vågar ta i lite kanske tvingas backa, men det händer i alla fall saker. Så jag ska nog vara glad att jag är ifrågasatt och att man förhåller sig till mig. Dom som gömmer sig eller föser andra framför sig ger jag inte mycket för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar