Flyttpackning som psykoanalys.

Den här vintern går till historien som kall och händelserik. Jag slänger och packar; rensar ut en bostad sedan över fem år och källsorterar ett sätt att leva som jag aldrig var lycklig i. Nu ligger jag i Saras - vår - stora säng och vinden viner och kaffet låter på sin väg genom bryggaren. Alla dessa foton och papper, barnteckningar och möbler inköpta för en dröm om ett liv. Något sparas och vårdas, men mycket får gå vidare i kretsloppet. Det ät som psykoanalys och jag hittar alla ställen där jag fegade och alla platser där jag satsade fel och förlorade och det jag lär mig är att det nästan alltid är bättre att göra fel än ingenting alls. Jag låter ångesten pina mig om det behövs, för förnekande är alltid ännu värre. Det är dags för det verkliga livet. Slängt är slängt och får tyna bort.