27 december 2010

Dejting, lika kallt som december.

Det är ju det. Jag läser i DN om en man som heter Gustav som på fullt allvar hävdar att man inte kan kommunicera så bra om sex efter ett par veckors dejtande. Det är ju självklart, liksom. Känslor är så varmt och svårt. I dejtingvärldens kalla enkla värld håller man sig hellre till avprickningsbara listor av kriterier som en partner ska uppfylla. Dejting är för dom som tänker praktiskt och därför var det aldrig något för mig. När jag yrvaken, inslängd i en singelvärld jag aldrig begrep mig på, skulle presentera mig för världen blev det kaos som aldrig förr. Det slutade med att jag skrev en presentation som beskrev någon som avskydde nätdejting och under våren 2008 släckte jag för sista gången skylten och kort därefter träffade jag Sara.
Det var inte bättre förr, inte alls. Men dejtingkulturen är importerad från ett USA som i hög utsträckning håller hårt i könsroller och bilden av det livslånga äktenskapet och mamma som står med middagen färdig klockan fem, om man nu inte har råd med au-pair. Det passar dåligt ihop med romantisk kärlek. Jag träffade Sara på våren i ett sammanhang som innehöll dofter, ljud och värme. Det var genuin nyfikenhet och gott om kommunikation, som det heter. Kanske inget för Gustav, 29 och hans kompisar. Att tro att man ska kunna resonera sig fram till kärlek och relationer är lika kallt som december, en månad då jag helst inte öppnar dörren om jag kan slippa.

9 kommentarer:

Charlotte W sa...

Jag hade kanske inte uttryckt mig så hårt om Gustav och hans generationskamrater :)
Men jag håller ju med dig i princip.

Grovt Initiativ sa...

Hej det är jag som är Gustav. Jag förstår inte riktigt hur du lyckats missförstå det så mycket att det skulle handla om att man ska resonera fram kärlek eller att dejting är något jag förespråkar nåt särskilt.

Framför allt är det skitkonstigt att läsa det som att sexkommunikationen var dålig pga bara dejtat ett litet tag när det enda som står är att konflikten som följde var avancerad. På ett sätt som kändes mer tillhörande en längre relation.

Hela #prataomdet handlar för övrigt om bättre kommunikation och det är kanske inte något som alla bara kan på en gång, även om jag kanske är bättre än detta bottenexempel från yngre år.

ylva sa...

Du är en av mina favoritbloggare=)
Lycka till med ditt nya boende och din kärlek..
Kram Ylva Gbg

Charlotte W sa...

Anders borde förstås svara Gustav själv men jag måste säga att jag reagerade på ett liknande sätt på texten. Inte så att jag inte tror att du Gustav är emot kommunikation, och vad gäller prataomdet tycker jag ju det är en smått fantastisk sak (som jag deltagit i själv).
Men det där med att "konflikten som följde var avancerad. På ett sätt som kändes mer tillhörande en längre relation" är något jag ryggradsmässigt slår bakut mot. Det tycks mig kallt och ytligt att på det sättet dela upp intimitet och känslo-komplikationer i olika sfärer. Och då menar jag inte att du som person Gustav måste vara kall och ytlig. Utan att det finns något i relationskulturen idag (just det där med dejtingkulturen) som är obehagligt kyligt och instrumentellt. Kanske handlar detta om en generationsskillnad. Men jag har svårt att se det positiva i en syn som säger att komplikationer inte bör uppstå mellan människor som känt varandra några veckor och legat med varandra flera gånger.
Jag är ledsen om du upplever det som en orättvis reaktion. Den är spontan och kommer från magen.

cruella sa...

När det gäller Gustav så var det ju inte själva dejtinggrejen som jag uppfattade det utan att tjejen hade riktigt jobbiga grejer bakom sig - och det kanske man inte hunnit närma sig på djupet på två veckor?

Charlotte W sa...

Cruella: nej men att man inte känt till det sen tidigare betyder väl inte att man inte kan ta sig an det när det dyker upp? Oavsett om det sker efter fem dagar eller fem år.Och oavsett om man är förlovade eller "dejtar". Att man sen inte pangbom kan lösa upp ett sådant problem är ju en annan sak.

DavidKramer sa...

Jag tycker att det verkligen är synd att Gustav blir angripen och behöver försvara sig. Konstigt hur det alltid är kvinna som är offer, oberoende på vad mannen har gjort. Det verkar som om en man bara kan ha fel. Män verkar alltid tänker fel, känner fel, beter sig på fel sätt. Inte konstigt med hänsyn på faktum att kvinnor verkar bestämmer normer och bestämmer hur moralen ska se ut. Läs gärna mer på http://davidkramer.wordpress.com/2010/12/28/how-radical-state-feminism-triggered-communication-breakdown-in-sweden/

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på, mer än att jag ser dejtingkulturen som väldigt kall och ytlig. Sen får såklart både jag och Gustav tåla att andra granskar de ord vi släpper iväg. Och i kritiken av dejtingsystemet ser jag inga direkta genusaspekter, så feminist jag är.

Grovt Initiativ sa...

Jag tyckte mest det var en sned läsning här men det kan väl tyda på generationsklyftor, varför inte. Vad jag verkligen inte tål är att den där Kramer kommer inte och ska "försvara mig" pga jag kräktes på hans blogginläggs exploatering av min historia.