Centrumhets

"Nä, man kan inte bo i centrum", säger den lilla tjejen. Om man är fyra år och bor i Rosengård, så är centrum såklart liktydigt med det sunkiga köpcentrat ovanpå motorvägen som skär sönder Sveriges fattigaste stadsdel i en norr- och en söderdel. Och idag yr snön och folk hukar vid ingången och får knappt glöd i sina cigaretter. På bibblan jobbar Malin som vid det här laget är redigt trött på oss och våra låneböcker som vi aldrig hittar. Vi lånar Alfons på arabiska och passerar alla som läser tidningar på bosniska och turkiska innan vi vågar oss ut i det vidriga vita igen.

Åh, jag vill att ungarna på jobbet ska vara stolta över det dom är och har, samtidigt som jag vill visa dom att havet finns här i Malmö och att det finns gator, torg och parker att trampa och uppleva. Att Anders mest är utomhus och far kors och tvärs med ungarna blev snabbt en story på Örtagårdsområdet och så är det. Pysseltanterna har inte så mycket till övers för allt åkandet och promenerandet. Man håller sig i området och upptäcker inte mer än lokala lekplatser. Utgår från närmiljön, som det heter med en fin bortförklaring.

Och visst kan man bo i centrum, för det gör jag och ännu mer om några veckor när jag får flytta in i den fantastiska femman med tornrum i samma kvarter som resturang Möllan, falafel nr 1, tempo, indiern, thaistället och japanen som jag inte minns namnet på. Från balkongen mot Bergsgatan kan jag stå med min modiga hustru och spana ner över folklivet. Och nångång får dagisungarna komma dit och dricka saft och förundras över allt. Men jag vet vad dom kommer att säga: "Nä, man kan inte bo i centrum". "Där handlar man och går på biblioteket. Och där står pappa och röker och dricker kaffe medan snön yr". Fint det med.