Plånbokspolitik och gruppegoism är skit

Jag hamnade i en diskussion om unga och äldre i politiken.
Tydligen ska unga väljare vilja ha unga kommunalråd och riksdagsledamöter.
Hoppas inte att det är så. Men om man ser till de största partiernas pågående löfteskrig mot pensionärerna, så har jag kanske fel. Möjligen är jag naiv, men jag skulle tycka att det vore förfärligt om man bara ville rösta på sina likar och bara vilja ha en politik som häller pengar in på det egna kontot. Min vision ser ut på ett annat sätt. Jag har tjänat på alliansens politik, därför att jag varit frisk och haft ett arbete som tydligen betalar mig över genomsnittet. Men det är skitsamma, för för mig är politik framför allt solidaritet med andra. Folk som har det kasst här och på andra ställen, djuren, naturen och hela det ekologiska systemet.
Till det kan man väl lägga den gyllene regeln att man ska vara mot andra som man vill att andra ska vara mot en själv. Och att det aldrig är för sent att bli en bättre människa. Jag vill inte ha en politik som gynnar unga eller äldre, svenskar eller invandrare, män eller kvinnor; jag vill ha en politik som gynnar varenda jävla varelse som vandrar på det här klotet. För det måste några avstå materiella ting; för det måste några avstå makt. Och man måste avstå från att låtsas representera en åldergrupp, en etnisk grupp eller något annat. Du representerar dig själv och alla andra. Och plånbokspolitik och gruppegoism är skit.