09 augusti 2010

Om du reser til landet i norr

Våra ungar hade inte varit i något Norrland värt namnet, så vi åkte dit; Sara och jag och fem barn. For dit, som man säger i där uppe. Och Övik mötte upp med usel stadsplanering och ett dåligt museum. Det var långa avstånd och höjdskillnader som sved i benen under löpturerna. Men stugan vi hyrt var vacker, bortom mobiltäckning och avskild och gick man en halv kilometer genom skogen, så fanns det en undangömd strand, helt borta från allt. I älven hoppade havsöring och myggen kom på kvällskvisten och matchade grillkol och äcklig surströmming. Vi for på en båttur ut i skärgården och åkte linbana upp på det höga Skuleberget. Ungarna och jag gjorde bomben från kajen ute på Ulvön och vi spanade från lotsutkiken. På skulebergets östra sida fanns en gigantisk grotta och vi klättrade dit; vi lattegröna, i dåliga skor och shorts, och passerades av friuftsfolk i riktiga skor och vildmarksbyxor. Utanför Bjästa fanns det en stor lada av plåt som hette ågrenshuset. Där stod inte många bilar parkerade. Så kunde en roman börja. Bjästaskolan fanns på riktigt och folk hukade och stirrade inne på ICA. På tåget hem spelade jag Cornelis och Neil Young för sönerna och på Gävle-Dala järnväg kom jag i samspråk med en man som kunde banprofiler och berättade ångloksminnen från inlandsbanan.

3 kommentarer:

cruella sa...

Surströmming är gott och stadsplanering behövs inte på bygden där marken är gratis och alla har bil.

I morrn bär det av till Brunflo!

bejaka sa...

Men vilken diss av min hembygd... ;)

Anders sa...

Men, nej, jag gillar Ångermanland. Och surströmmingen smakade inget särskilt alls.