Så, kom igen då, gör vår dag. Vi gröna är inte ett dugg rädda för att bli granskade eller kritiserade av våra motståndare. Vi förväntar oss det. Det värsta som kan hända är inte heller att bli ifrågasatt eller kritiserad, det värsta är att inte få vara med i debatten alls. Fredrik Reinfeldt är något på spåret när han inser att det är hos oss gröna som nyckeln till maktskiftet ligger. Åt Mona kan han inte göra så mycket mer, alla kort tycks redan vara dragna, allt från toblerone till hur obildad hon är och allt där emellan, inkl sexistiska kommentarer som alfonspappan själv skulle flyga i taket inför, om han nu inte vore man och slapp höra sånt.
Så vi gröna väntar med spänning på det tunga artilleriet från höger. Rätt mycket borgeligt allmänhackande på oss är nog tyvärr obrukbart. Det funkar inte med skogsmullar, när vi har 15 procent i storstäderna. Det funkar inte med orealistiska, när man själv vill lägga 25 miljarder på en så kallad förbifart (ny motorväg). Det funkar inte med flummig, när man själv liksom tror att miljöproblem går över av sig själv, plus allt gissande om hur en bra skola ska vara. Sen funkar det det nog inte med regeringsoförmögen heller, när man med största sannolikhet kommer att stå nedanför marias fönster och sjunga serenader om SD skulle paja blockpolitiken efter valet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar