farvel broloppet, willkommen Berlin Marathon!

Det blir inget brolopp för mig, tyvärr. jag läser start-PM:et och man ska tydligen åka över redan på förmiddagen, för att sen inte starta förrän klockan fyra. Och det betyder att ungarna får vara själva nära nog hela dagen och det känns inte alls okej. 4-5 timmar hade kanske funkat, men inte mer. Synd, för jag ville verkligen sväva i lämmeltåget över bron. Så jag ställer om och in siktet på BM istället, söndagen den 26 september. Det är gott om tid för förberedelser, vilket är bra och mindre bra samtidigt, eftersom jag är en sån som jobbar bättre under press. Sub fyra är förstås inte världens högsta ribba, men det kommer inte att komma gratis det heller. Att springa är på alla sätt bra för mig. Inte bara för att jag får bättre kondis och hälsa, utan lika mycket mentalt. Jag blir synbart snyggare och en del i något större: vi som springer. Tiden far fram som en missil och jag vet att det är snart, snart som jag står där i startfållan på Strasse des 17. Junis, mellan Brandenburger Tor och Siegessäule. Och sen bär det iväg och knappt fyra timmar senare ska jag stappla i mål, trött, törstig, men lycklig. Nu ska jag jaga reda på ett bra träningsprogram att ha som inspirationskälla och sen är det bra att sätta igång.