15 juni 2010

Bostadsfel

Nej, men ni vet ju att jag bor i en centralt belägen bostadsrätt. Jag är liksom medelklass nu. Fancy shit, om jag nu skulle vilja sätta in en kontaktannons eller så. Men sanningen är inte lika glamorös. Efter år av bristande underhåll bestämde sig fastighetsspekulanterna som ägde gamla fina malmgården att sälja kåken. Och så erbjöds vi boende att ta över, som det kallas. På så vis ska vi på sikt göra en rejäl hacka på vårt boende, samtidigt som kreti och pleti kan fasas ut ur kåken. Så hölls en stämma. Och sen en till (efersom 75 procent av de boende aktivt måste stödja ombildningen) och till sist lyste lappar i alla uppgångar: NU ÄGER VI MALMGÅRDEN. Själv äger jag i första hand en skuld till nordea på knappa miljonen och istället för att ringa vaktis när kylen brakar samman, så får jag nu köpa en ny för egna pengar. Och häromdagen gick det hål i en vattenledning. Samma sång igen: be my guest och betala en rörmakare. Men jag vet att jag inte ska se det så. Jag ska se det som att jag investerar i min bostad. Det är bara det att det inte alls är MIN bostad. Jag äger rätten att bo i lägenhet 531 på fjärde våningen och denna rätt kan fråntas mig av föreningen på vissa lagliga grunder. Skulle jag vilja låta någon annan bo där, måste jag fråga mina grannar om lov. Jag har alltså alla skyldigheter som tillkommer en ägare att hålla lägenheten i gott skick, men begränsade rättigheter, eftersom jag är bostadsrättsinnehavare. Samtidigt bidrar jag till att boendesegregationen ökar. Men det är klart, jag gör mig ju en hacka på sikt, som det heter.

Inga kommentarer: