Söner värmer upp kall pappa

Det pendlar mellan varmt, kallt och regn, som om det vore april, trots att det är maj. I folkets park håller två söner om mig, så att jag inte ska frysa och det är bra. Dom har fått sockervadd och glass och minstebror fick åka BATMAN, så ingen har anledning att klaga och det gör dom inte heller. Flk tittar, kanske är det bara larv i andras ögon eller så avundas dom vår kroppskontakt. Minstebror med sin tuffa randiga jacka och mellanbror rebellisk med långt hår. Han vill ha dreads och gål i örat och han är bäst i klassen i allt utom att ställa lagom krav på sig själv. Mellanbror och jag kommenterar och pratar om talarna som i tur och ordning kommer från Malmö arbetarkommun, LO-distriktet, SSU och så sist Leif Pagorotsky som öppnar med att vilja sänka priset för överfart på öresundsbron. SSU-tjejen låter som en VPK-are från sjuttiotalet och Christine Axelsson "glömmer" helt vilka röster som betydde skillnaden mellan röd och blå kommunstyrelseordförande i Malmö. Men bortom slagorden så är vi ett ensamt litet block av tvivlare mitt bland alla trosvissa sossar. Trosvisshet och correctness skrämmer mig, liksom människor i stora grupper. Sönerna värmer upp mig och det behövs, för jag känner mig liten och ensam just idag på massrörelsernas stora dag. En fågel sitter på min axel och liksom säger att jag inte duger till.