Det är grill- och brännbollsterrorns tid. Det är nu man ska socialisera med övriga föräldrar på gräsmattor och ta med noggrant utformade picknickkorgar med medelklassmat. Men som singelförälder sitter man där som ett miffo bland paren och har man inte en stadd kassa får man höra hur dom pratar om chartern till Thailand eller stugan i Småland och om alla som ska komma på finfika i nästa vecka och så. Det störde mig otroligt är jag var en smula fattigare, men nu försöker jag helt enkelt undvika skiten. Jag bor trots allt i en kommun där alla sidoavgifter är förbjudna, vi rödgröna gör vad vi kan, men fortfarande härskar en präktomedelklasskultur på skolor och förskolor i de bättre stadsdelarna.
Man ska stå klockan 10.30 utanför kyrkan och gå in och knappt höra ungarna sjunga "Idas sommarvisa" och man ska tycka att det är så fint med blockflöjtspipande. För detta ska man kompa ut eller övertala kollegorna att göra ens jobb i några timmar. Det är vedervärdigt. Det värsta är kanske att ens egna ungar tittar längtansfullt och hoppas. Ungar vill bara assa in och själv vill man bara slippa. Jag vet att jag duger som jag är och att jag kan klä mig snyggt och föra mig, men underläget och klasstämpeln sitter där. Jag passar inte in. Jag är två gånger skild och nykter alkoholist; jag har inget där att göra. Inte ens min politikerroll höjer min status. Snarare tvärtom faktiskt. Normen skaver som en sko som är för trång. När unga välutbildade radikaler tycker att dom är förtryckta för att deras tillkämpade relationsanarki inte accepteras av mamma och pappa, så säger jag bara: ni har aldrig behövt kämpa och antagligen kommer ni aldrig att behöva det. Ni kan återvända till normen och förmodligen gör ni det. Ni drar från Möllan tillbaks till villaförorterna, gifter er och ärver ett hus eller fondandelar. Men för vårdbiträdet som fångades av skitstöveln som bara drog sen eller pappan som kämpar för att få råd att träffa sina ungar har ingen återvändo. Dom ska skramla ihop 300 spänn till skolfoton och en ny klänning till dotterns skoldisco. Långt från krogar och kultursidor, fjärran från surdegsbröd och köksöar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar