Bloggsfären är full med rättshavererande människor som slåss mot sina ex om barnens kärlek och om tid med dem. Själv har jag aldrig varit i vårdnadstvist med någon av "mina" mammor, men de konflikter vi ändå haft har smärtat så det räcker till, för mig, barnen och mammorna. Om samhället ska satsa här, så är det på att stärka föräldraansvaret och hitta sätt för oss separerade med barn att samarbeta bättre. Det lär spara kulor åt samhället, dessutom.
I det läget föreslås det från vårt rödgröna håll att man ska öppna för fler än två vårdnadshavare. Mitt nej till det är inte bara instinktivt och känslomässigt, utan helt logiskt och klart, för jag ser inte hur det skulle kunna fungera.
Och det räcker inte att säga att man ska "titta på" de problem som uppstår vid vårdnadstvister, redan nu behöver jag svar på mina frågor innan jag ens kan fundera på att gå med på saken. Det är lätt att svärmiskt ideologiskt tala om normkritik, men den krassa realiteten är att det ofta är tillräckligt svårt att bli enig med en medförälder om vårdnad, boende och umgänge och öppnar man för fler vårdnadshavare, så blir det mer än dubbelt så svårt, skulle jag tro.
Den tid då man talade om att barn bara tar till sig en vuxen i taget är tack och lov förbi. Barn kan knyta an till flera vuxna och därvidlag har biologiskt släktskap ingen betydelse. Men barn skadas om vuxna kommer och går i deras liv, skadas och sviks och det som i det romantiska kollektivet på Möllan ser ut som en smart alternativ livsstil kan ganska snabbt få obehagliga konsekvenser.
Det är en smula oklart om vilka som skulle kunna väljas in i gruppen vårdnadshavare till ett barn och hur det kan ändras under resans gång. Men ska jag ställa förslaget på sin spets, så öppnar alltså vi rödgröna för att jag skulle kunna tappa vårdnaden om mina barn till deras biologiska mammas nye partner. Hur smart låter det?
3 kommentarer:
Det känns som om även folk som borde veta bättre blandar ihop vårdnad och umgänge, boende och what not. Börjar man i den änden, med schysst samarbete (hörde något om familjebyrå, ett färdigformat förslag, fast inte från politiskt håll förstås) borde den här vårdnadsprylen tappa i prestige.
Om du hörde inslaget i studio ett, så hörde du att den välmenande vänsterpartisten fick spö av KD-kvinnan helt i onödan. Samt att inslaget illustrerades med ett reportage om en lesbisk serietecknare med synnerligen grumliga idéer om att barn mår bra av många vårdnadshavare (fast det egentligen handlade om att hon själv inte ville leva tvåsamt).
Hörde icke, men ska.
Skicka en kommentar