Rasmus berättar om debatten som han var på och om hur en förkrossande majoritet av förstagångsväljarna tycks vilja ha hårdare straff. Man vill liksom hämnas och avskräcka och förhindra människor att begå fler brott. Det första är såklart mänskligt om man själv eller någon nära råkar ut för tråkiga saker, men det senare håller inte helt, därför att det rimligen borde innebära att en cykeltjuv skulle dömas hårdare än en mördare, därför att det är ganska osannolikt att en mördare mördar igen, medan tjuvar nära nog aldrig slutar stjäla. KD tar såklart fatt i denna fråga. När nu varken vårdnadsbidraget eller hetsen mot kulturfolk eller ensamstående funkar (och de könsneutrala äktenskapen, sambolagen, ensamadoptionerna, osedlig film, aborter eller religionskunskap i skolan inte gick att stoppa) så spelar man på hämndlystnad och några konstiga domar. Vore man så kristna och demonkratiska som man säger, så skulle man istället fundera på hur man förebygger brottslighet. Om ungarna i Rosengård (trots sin KD-lika familjesammansättning) driver runt och hamnar/söker sig till jävulskap, så är det dags att satsa på en vuxenvärld på plats bland dom unga. Empati, normer, värderingar - inget sånt är medfött, utan måste läras in av tydliga vuxna som inte stammar och säger att allt är relativt.
Men sånt hör vi inte från KD, utan bara snack om hårdare straff när kärringen väl är nersparkad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar