Göra gott och nytta.

Min Sara och jag ligger bredvid varandra och läser. Sånt där vardagligt som andra skäms bort med, men som vi bara kan ha skärvor av. Vi läser bra böcker och visst skulle vi vilja skriva egna. Om vi nu inte var så trötta på kvällen, om nu inte datorn hade säckat ihop - ja, ni vet. Kanske blir vi färdiga någongång. Huvudet är i alla fall fullt med historier. Det är få förunnat att leva sina drömmar och det är inget man kan räkna med. Man får satsa på att göra gott och nyttta och en skuillnad för sina barn och världen. En av mina favoritbloggare sålde för en tid sen ut stora delar av sin cred, när hon faktist bad oss läsare att skänka henne pengar, så hon skulle få tid att skriva sin roman. Frilansjobben är ju så få under sommaren, beklagade hon sig. "Hon får väl jobba som servitris eller nåt", sa Sara och jag håller med och häpnas över inställningen. Det är medelklassnobberi att tycka att man är förmer än andra och att man förtjänar att i lugn och ro på andras bekostnad få lov att sitta och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Personligen tror jag dessutom att man har mer att säga världen om man tvingas ha in i helvete tråkigt emellanåt. Så stormar äldstebror med vän in i hemmet. Vi pratar om sommarjobb, men han vill varken jobba på Burger King eller McD, säger han. Också i det fallet vill man bli försörjd, om inte ett åtminstone lagom kul jobb infinner sig.
Så hoppas och tror man att livet ska kunna vara en seglats på ett räkmacka, när det i själva verket är mycket tidiga morgnar, smutsiga kläder och slit, men med känsla av samhörighet och sammanhang som belöning och dessutom en välförtjänt slant.