Boken (bloggtema enl mymlan)

Egentligen finns det bara en enda bok som gjort det där stora intrycket, det där som gör att man hyperventilerar, som är som första gången man hörde Sex Pistols, som första gången man såg Springsteen, som när hon äntligen stod på perrongen den allra första somriga dagen. Den finns bara en bok och den boken heter "Jack" av Ulf Lundell. Det är inte den bästa bok jag läst, men det är den bok som fick mig att läsa. En höstkväll i min ungdoms förfärliga småstad masade jag mig iväg till bion och såg en en film om några unga människor i Stockholm. Filmen var sådär och när jag kom hem igen så snodde jag boken av min syrra. Hon hade i sin tur snott den av nån avdankad beundrare och jag la mig på det blågula överkastet i mitt rum och började läsa. "Det var på den tiden jag bodde i en park, efter att ha bott hos en brud som tog tripper", läste jag. Jag visste inte vad tripper var och på den tiden kunde man inte ens googla, så jag förblev okunnig. I småstaden pratade ingen om tripper. Jag läste vidare och höra om Bob Dylan, om Jack Kerouac och om Earnest hemingway och jag tog dom alla till mitt hjärta. Jag läste om kollektivet på landet och ville flytta till Christiania och avståndet mellan mig och småstaden, mellan mig och mina föräldrar syntes omöjligt att överbrygga. Uffe tog mig bort från Helly Hansen-jackor och raggare, tog mig hem till en annan värld. Böcker, film, musik. Och att det inte behövde vara så pretentiöst, att det fick vara lite som det ville. My god, I was saved. Sju-åtta gånger har jag läst boken, men det är minst 20 år sen sist. Min pocket som till sist ersatte syrrans snodda ex är gulnad och luktar antikvariat mer än ungdom. Tiden går ifrån allt och det är stor ironi att vara nostalgisk över det som var framtiden då.