Varken fågel eller fisk

Min sjuka är seg och envis som en gammal åsna och just som jag tror att den lämnat knackar den i min skalle och påminner om sin existens. Sitter och hostar och tänker på dom där som inte vill ta ställning, dom som tycker det finns något hedervärt i att inte vilja stå upp för något. Dom där som verkar ha en KK-relation till världen och engagemanget. Och som alla KK-relationer, så handlar det om ytlighet, om det allra enklaste. Man har en bristsjukdom om man inte vågar stå upp, men det går att avhjälpa. Jag ser hur skolan och kyrkan i en lkliten norrändsk avkrok inte vågar ta ställning för den som är svag och utsatt mot ett drev och på en annan kant hör jag folk säga att dom minsann inte kan gå med i ett parti, för man kan ju inte ställa upp på ett helt program. Ni där tar ingen risk, är varken fågel eller fisk, sjöng Victor Jara. Man är så rädd om sin integritet och man hållar ord om oberoende och neutralitet. Men i mina ögon är det så mycket finare att våga ta steget och binda sig vid det som är sant och rätt. På så vis är till och med dom som vill fria "Oskar" bättre än dom som inte vet vad dom ska tycka, på så vis är till och med kristdemokraterna bättre än dom som ser ner i marken och inte bjuder oss på något vi kan förhålla oss till. Feghet är alltid farligt. Dom vi tycker har fel kan vi alltid tala med. Welcome to the war, don´t be a tourist, som Leonard Cohen sa.