11 mars 2010
Riktiga män
För andra gången har en fd klasskamrat vid namn Jörgen Morell försökt lägga till mig som vän i "Stay friends". Inget konstigt, tycker kanske ni, men det tycker jag. Under vår gemensamma högstadietid hade denne Jörgen som en av sina livsuppgifter att ensam eller i olika konstellationer misshandla, trakassera och på andra sätt göra mitt liv till ett helvete på jorden. Och i hög grad lyckades han och efter skolavslutningen i nian har jag lyckligtvis sluppit se honom. Även om jag är vuxen och nuförtiden släppt det där, så förbryllar det mig att minnet är så kort och förvridet hos några. Eller så är det ett taffligt försök till att stryka ett streck. Och nog kan jag försonas och stryka streck, men då behöver jag ursäkt och försök till bot och bättring. My religion do indeed have confession. Ungefär samtidigt som herr Morells inbjudan kom en inbjudan till facebookgruppen "Riktiga män slår inte sina kvinnor". Riktiga män, liksom. Finns det en annan grupp om att riktiga kvinnor inte låter sig slås eller? Jag tycker inte att någon ska slå någon och i all synnerhet ska man inte slå någon som är ensam och svag. Men att tala om riktiga män är snarare att tala om män och kvinnor som olika arter och i det ingår över- och underordning. Vad gör alla dessa riktiga män hela dagarna då, förutom att inte slå kvinnor? Och riktiga män blir väl inte heller mobbade av jordens alla Jörgen Morellar? Eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Själv blev jag gravt mobbad av min fosterfar mellan 11-18 år ålder, varje dag i hemmet. De försök till mobbing som fanns i skolan, och det fanns det, var ingenting mot den plåga som sen väntade mig i hemmet.
Usch, stackars dig!
Själv har jag som sagt repat mig mig väl, men fortfarande finns det en bit skam kvar, tyvärr. Man ville ju vara tuff, liksom. En riktig man.
Och de stora svanarna summo rundt omkring honom och ströko honom med näbben.
Ut i trädgården kommo några små barn; de kastade bröd och säd ut i vattnet, och det minsta ropade: Der är en ny! Och de andra barnen jublade också: Ja, der har kommit en ny! Och de klappade händerna och dansade rundt omkring, sprungo efter far och mor, och så kastades bröd och bakelser i vattnet, och alla sade de: Den nya är den vackraste!
Så ung och så söt! Och de gamla svanarna bugade sig för honom.
Då kände han sig helt blyg och stack hufvudet bakom vingarna; han visste icke hur det var; han var allt för lycklig, men alls icke stolt, ty ett godt hjerta blir aldrig stolt. Han tänkte på, huru han hade varit förföljd och förhånad, och hörde nu alla säga, att han var den vackraste af alla vackra fåglar. Och syrenerna böjde sig med qvistarna ända ned i vattnet till honom, och solen sken så varmt och så godt; då blåste hans fjädrar upp sig, den smidiga halsen höjde sig, och ur hjertat jublade han:
- Så mycken lycka drömde jag inte om, då jag var den fula ankungen!
Skicka en kommentar