Jag ser Plura på TV och förstår att han ångrar bittert att han köpte fyra gram kokain och jag kan föreställa mig den ångest som rider honom. Det måste vara överjävligt. Men han verkar ändå inte ta ansvar för sitt drogmissbruk. Nån missbrukare är han inte, säger han till den evigt leende Skavlan, men han ljuger såklart. Missbrukare är man for life. Och det bevisas bäst av att han skyller på en annan drog - alkoholen - när han ska förklara sitt narkotikabrott. Och när jag lyssnar på hans låtar så är det ett jävla tjat om att dricka en flaska till eller att bli full för kärleken och sånt. Han väljer sitt liv och jag mitt, men att glorifiera drogerna är tyvärr utmärkande för missbrukare. Jag gjorde det hela tiden. Vin var i själva verket livsmedel, hävdade jag och också jag skrev och snackade om att ta ett glas vin och sådär. Om att jag behövde koppla av och att både glädje och sorg krävde sitt vin. Men ni vet ju vilket ljug det var. Plura säger till Fredrik S att kyrkan tog emot honom utan att döma. Det är fint, döma ska man inte göra. Men man ska kalla saker vid dess rätta namn, annars riskerar man att bli medberoende och sopa banan och ursäkta missbruket eller förklara bort det.
En drog är en drog, om så i gyllne dosor eller snygga glas och en missbrukare en missbrukare och de flesta kan göra sig till missbrukare om det vill sig så. Gränserna är tyvärr inte så skarpa som man skulle önska.
Vi har inget märke i pannan
Vi är inte sämre än andra människor och inte bättre.
Vore Plura min vän skulle jag be honom sluta med alla droger. Men alla väljer ytterst själva hur de ska ha sina liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar