17 mars 2010

Ljungman är stark.

Ikväll kommer uppdrag granskning att ta upp frågan om hur Vellinge svängde i frågan om att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Den gamle - Göran Holm - påstår att den nye - Lars-Ingvar ljungman - fallit för påtryckningar från centralt moderat håll. Om det vet jag inget alls. Det spelar egentligen inte så stor roll varför man gör det rätta, det viktiga är att man gör det. Tusen gånger har jag skrivit här att man inte är det man tycker och vill, utan det man faktiskt gör. Och Ljungman gör det rätta och det ska han ha full cred för. Privat slår det mig att jag aldrig under min uppväxt eller ungdom hörde någon säga något rasistiskt i min närhet. Mina föräldrar var inga akademiker eller fintyckare på något sätt, ändå var alla människors lika värde självklart. Jag fasar vid tanken att växa upp i ett sammanhang där rasism och sexism är normen. Kanske var det farsans bakgrund som sjöman och bägge föräldrarnas uppväxt bland allehanda sorters människor nära hamnen i Göteborg som gjorde dom såna, jag vet inte. Bra blev det i alla fall. När det gäller Lars ingvar ljungman som jag träffat i olika sammanhang under några år, så kan jag säga att jag alltid känt att han inte varit den där tvärsäkre starke mannen som han målats ut som. Men jag har nog haft fel, för inget är så starkt som att kunna omvärdera och göra om och rätt. Med eller utan påtryckningar utifrån.

Inga kommentarer: