Jo, vi går till BK och äter, sonen och jag. Dyrt och inte så nyttigt, men vi slår oss ner i ett hörn i alla fall. Lägenheten är vattenskadad och inbjuder inte till matlagning, försvarar jag mig med, men vi skulle nog gått dit oavsett. Vi pratar om dagen och livet, äldstebror med hooden updragen som en cracklangare från 80-talets Bronx. Jag kommer direkt från ett jobbmöte, där en kollega vräkt ur sig att jag pratar politik, när jag säger att rosengårdsbarnens problem inte är ett språkproblem utan framför allt handlar om sociala förhållanden. Fattigdom, låg utbildningsnivå. En avgrund från stadshuset där jag suttit vid middagstid och ätit lax och pratat om den nye chefen och sett ritningar på Malmös kommande kongress- och konserthus. Allt är politik, förklarar jag för min kollega, men hon verkar inte hålla med. Kanske tror hon att saker uppstår och förändras av sig själv?
På BK sitter sonen och jag och äter medan ett grabbgäng pratar albanska högt och tydligt, när dom inte hojtar åt tjejen innanför disken på dålig svenska. Coola vill dom vara, men jag ser att dom bara är utanför. Vi äter upp och går upp i vår vattenskadade boning. Ett program om gud börjar på TV och sonen går in till sitt och kollar på simsons.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar