Alla har så mycket att göra. Dom är visst på gränsen till utbrändhet hela bunten. Dom har så många svåra uppdrag och intressanta jobb, som tar sån tid eller så skriver dom uppsatser eller gör hemtentor. Ingen tid, liksom. Snart går dom i väggen. Jag kan låta loj och distanserad, men jag deltar inte i det där. Jag har massor med tid. Jag kan sitta här framför datorn och läsa bloggar eller ligga i sängen och läsa enkla och svåra böcker om vartannat och så sydsvenskan varje morgon, såklart. Ändå hinner jag med jobb, varannanhelgspendling och möten och inläsning.
Det är nåt här som jag inte begriper. Jag är ingen särskilt effektiv människa, jag är disträ och fastnar lätt i tankar. Men jag saknar inte tid. När ungarna är här och det är helg kan jag gå en halv dag i morgonrock och en mugg kaffe i ena näven och lyssna på P1 och ungarnas lek. Jag bryter inte samman. När jag är med Sara kan vi gå upp sent och sakta promenera in till stan via Östanfors och sen längs ån och ta en fika på Pumphuset och kolla i affärer och gå på bio. Jag är inte någon lycklig människa, för lycklig är inget man är bara sådär. Mina svarta stunder är avgrundsdjupa raviner, när ingenting är roligt, ingen minns mig och ingen syns i min närhet. När blodsockret är nere på noll och jag nåtts av besked som gjort mig besviken, så är jag ingen och livet är slut. Men i bakhuvudet vet jag att det går över. Livet är inte en enda underbar New york-resa och inte heller det jag just beskrivit. Livet är lite av allt. Jag blir inte klok på dom där som inte har tid. Som har så mycket hängande över sig. Som inte blir färdiga. Vilka uppgifter är det dom har som jag saknar, vad är det som ställer mig utanför?
3 kommentarer:
Jag håller verkligen med dig! Har aldrig riktigt förstått människor som inte har någon tid. Vad gör de egentligen med sin tid?
Jag har två små barn och sedan den yngsta kom för 2 månader sedan märker jag att tiden kanske inte räcker till på samma sätt som förut. Men tid har jag. Om inte annat så tar jag mig tid.
Vad människor utan tid ägnar sin tid åt? Kanske till att tjäna pengar så att de har råd att bo i ett hus där barnen kan vara lyckliga runt den fantastiska köksön och den tid som blir över läggs på att göra allt annat som normen kräver för att vara en lyckad människa..
Det är nog lite fint att ha ont om tid med. Man är liksom viktig då. Men när folk som VARKEN har barn eller heltidsjobb talar om ont om tid, då häpnar jag en smula. Lider med dem.
Skicka en kommentar