22 januari 2010

Schlingman taktiserar ihjäl sig.

Allvarigt, den kvotering som jag tycker verkar mest meningslös är en eventuell könskvotering av bolagsstyrelser. Varför, liksom? Om jag startar ett företag så bestämmer jag väl rimligen själv vem som ska sitta i styrelsen och är vi flera som äger, så bestämmer vi det på stämman (eller i praktiken innan, såklart). Man behöver inte ha läst många rader i den feministiska litteraturen för att fatta anledningen till att 97 procent av börs-VD-arna är män. Det börjar liksom inte på Ericssons styrelsemöten eller på OMX-listan, det som händer där är bara en effekt av andra saker. Så om Schlingman menat allvar hade han föreslagit helt andra åtgärder. Börja i förskolan, börja med att dela föräldraförsäkringen mitt av, fortsätt i grundskolan och på gymnasiet och lyft fram normbrytande ungar och värdesätt varje individ för den den är och hjälp dom att riva unkna könsbarriärer. Hur bolagsstyrelser ser ut är däremot inte mitt problem. Men jag vet att Schlingman inte är på allvar, för då hade han gåtn det svåra vägen och lagt ner den enkla retoriken. I de gröna är vi snubblande nära att kunna skippa allt vad kvotering heter och här i Malmö toppar vi riksdagslistan dubbelt kvinnligt för andra valet i följd. Vi är inte riktigt där än, men vi kommer dit. Nerifrån och upp och inte tvärtom. Vi var det första partiet som varvade och vi blir det första som skippar det. Vi är på allvar till skillnad från en Schlingman som inte längre verkar stå för något annat än en kärlek till makten. För övrigt skiter jag i vilken sorts väska Mona Sahlin köper; tycker jag något är det tt det är coolt att hon vågar utmana janteloven.

1 kommentar:

cruella sa...

Gäsp om Monas väska. Undrar däremot om du får medhåll av henne och LO (ja, välj själv - Ohly eller facket) när det gäller bolagens självbestämmande över styrelsens sammansättning.

Jag tycker på stort och fullt allvar, och nu tjatar jag, att MP är i hemskt dåligt sällskap på avgörande punkter.