28 januari 2010

Rödgrön ledning, men.

Vi rödgröna leder i mätningarna inför riksdagsvalet i höst. Vi gröna är dubbelt så stora som vänsterpartiet och härifrån Malmö kommer vi gröna att skicka Karin Svensson Smith eller Maria Ferm till riksdagen och det är utmärkt så. S är tio procentenheter svagare än deras klasaiska valnederlag 1976. Men det rödgröna samarbetet har hittils inte varit någon dans på rosor. De gemensamma utspelen har känts en smula krystade och lättviktiga och jag hoppas att den gemensamma budgetmotionen som snart kommer, väger tyngre. Det räcker inte längre att vi bestämt oss för att samarbeta, det måste finnas mer substans. Här hade Malmö kunnat vara det skyltfönster som visade vägen för samarbetet på riksnivå. Men så är det inte riktigt. Vi gröna har några tydliga framgångar att peka på, de största är nog att spårvagnarna kommer och att utsläppen från trafiken faktiskt minskar. Vår blotta närvaro påverkar och det är jag glad för. Men minst lika ofta struntar den äldre S-generationen i samarbetet. lika ofta sätter man sig i rum och gör upp saker med oppositionen eller tror att dom fortfarande har egen majoritet. Det skulle behövas en starkare grön kraft OCH ett generationsskifte i vårt stora samarbetsparti.
För så här kan vi inte ha det en period till.
Och, jo, Ilmar, det finns sionister i Malmö. Sionist är man när man tycker att Israel har rätt att existera. Men det kanske du inte tycker?

Inga kommentarer: