Perspektiv, jao.

Jag har gått och mått trist i två-tre dagar, det går liksom inte att förneka. Jag är känslosam och tar åt mig i onödan och i nödan, så är det bara. Men sen hör jag inslaget i radions studio ett om barnhemsbarnen och ser på aktuellt och hör Morgans berättelse. Jag har det bra. Jag får inte allt jag önskar, men jag har det bra. Ikväll har jag haft vardagsliv med småsönerna, som inte är så små längre; minstebror fyller nio nästa lördag. Det är såna här vardagskvällar med läxor och köttgryta som jag längtar efter och vill ha mer av. Helger och lov har vi, men vardagen är inte så ofta vår, så vi får ta vara på den tid vi har. Man går en balansgång mellan man ska vara glad för det man har och önskan om mer. Allltid så. Däremot funderar jag en smula på om nivån på min aktivitet i de grönas interna arbete. Kanske ska resultatet av vale till listorna tolkas så att jag borde ta ett steg tillbaka. Vi får se. Nu ska jag avsluta denna vardagskväll med telefon och bok.