07 januari 2010

Kärlek i den sterila zonen.

Tre gånger fick vi visa passet innan vi kunde sätta oss tillrätta i flygplansstolarna på flygplatsen med det svulstiga namnet Newark Liberty International Airport. Tre gånger. Homeland security hade nog en ganska hög puls, får man tro. Och det kändes liksom som att man försökte skydda sig mot sånt som ingen kan skydda sig mot. För täpper man till en lucka, så verkar en ny öppna sig. "Nu går vi in i den sterila zonen", skrattade vi och pratade om att där inte blev några barn gjorda och så. Vi kom in på att jag ska sterilisera mig den dagen jag med säkerhet vet att jag inte ska ha fler barn. att lämna till sin kvinna att med inlägg eller hormoner förhindra oönskade graviditeter är inte moraliskt försvarbart den dagen man satt punkt. Enligt alla borden, så borde det vara redan nu, men jag kan inte säga det till hundra procent, för OM allt löser sig, Om...ja, då vill jag ha möjligheten. Så ingen sterlilisering, alltså; inga säkra gränser här än. Dagen innan hade hela terminalen utrymts och nu vet vi varför. En sista avskedskyss som sträckte sig ända in i den tänkta steriliteten och som överskred uniformsbevakade spärrzoner. Ytterst lite här i världen är helt säkert och inte ens trippla passkontroller rår på kärleken. Ingen kan förutse allt och den spänningen och osäkerheten kan aldrig steriliseras.

Inga kommentarer: