Min hemstad växer och allra mest växer min hemstadsdel, centrum. Mina livsval är inte längre så unika, kanske. Ibland hör jag krav från lite olika håll att man borde planera regionalt, så att inte Malmö blir så stort, vilket man tror är på bekostnad av andra ställen. Men jag har verkligen ingen anledning att missunna någon att göra samma val som jag. Tvärtom blir jag lycklig varje gång jag ser andra föräldrar som faktiskt pallar omgivningens tryck och stannar i stan eller kommer hit. För här finns valen, här finns möjligheterna. Här skjuter vi inga vargar. Vi skjuter inte ens på alla lantisars bilar, trots att dom skitar ner vår luft (däremot fattar vi inte hur dom har hjärta att ge oss cancer och döda i trafiken). Om inflyttningen fortsätter, så kommer vi däremot att vilja förtäta vår stadsdel. Vi kommer att tycka att det inte är rimligt med fyrfiliga gator tvärs igenom stan, när det behövs lekplatser och nya hus. Kanske begränsar vi folks möjligheter att köra bil genom stan och alldeles säkert kommer vi att låta bilisterna betala för sig.
Om landsbygden vill locka människor, så får dom göra det på egna meriter och inte genom att hindra folk att bosätta sig i Malmö. Den enda regionala obalans som kan finnas är om folk inte får bo var dom vill. Och vill dom bo här så är dom så välkomna. 1806 nya centrumbor har inte fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar