Jag har fått höra att jag skryter och förhärligar mig själv. Så här kommer en confession big time. I mitt hem ser det nästan alltid förfärligt ut. Alla som någonsin besökt mitt hem, nickar nu intensivt framför sina skärmar (några av er kommer märkligt nog tillbaka då och då). Mitt hem är som före i ett heminredningsprogram. En trasig fotölj, Ivar med böcker i allt annat än alfabetisk ordning, småsaker och singelstrumpor på golvet, som plockas bort efterhand, men ändå har en tendens att återvända, ibland med ny avatar. Sydsvenskor och handlingar till tekniska nämnden lite här och där i soffan och i tapeten finns det en rejäl reva. Jag tror det är genetiskt, men min Sara säger att det bra är slarv.
Ingen har facit.
med jämna mellanrum tänker jag att jag ska förändra min livsstil och kanske byta ut den snart avlidna kyl/frysen och så, med det äger liksom aldrig rum. Lika flitig som jag är på att blogga, lika lat är jag när det gäller husligheter (utom att äta och dricka kaffe, för det är jag både snabb och effektiv med).
Kan det finnas ett samband?
3 kommentarer:
Det är skönt med människor vars främsta mål inte är rena hörn.
Det kanske har lite att göra med din förmåga att känna att du har tid?
Jag tror som Pia;-)
Skicka en kommentar