11 augusti 2009

Jag står här på ett torg.

Mitt torg heter Värnhemstorget. Det ligger där gatorna Östra förstadsgatan, Lundavägen, Föreningsgatan och Sallerupsvägen möter varandra. Rakt in i torgets hjärta smyger sig också Kungsgatans vackra allé bakvägen. Torget är ingen skönhetsupplevelse. Knappt ens funktionellt heller, med en stor stenöken där busshållplatsen låg innan den flyttade ett stycke norrut. På Värnhem kan vi mötas och se varandra passera. Det gillar jag. Skönhet är inte alltid det viktigaste. Jag skulle gärna vilja att det hände något kul på torget, men jag kan inte riktigt komma på vad. När Michael Jackson dog la någon blommor och satte en skylt av papp vid Vita bussarna-monumentet. Man kan lugnt undra om sambandet. Ibland är det utdelning av soppa och ibland försöker scientologerna få oss att tro att pykiatri är mord och att lyckan kan köpas av L Ron Hubbards dödsbo. annars varken ljuger eller överdriver mitt hemtorg särskilt mycket. Gula och gröna bussar stannar och folk kommer gående med falafelrullar och rödvita kassar från COOP extra. Och en sång rör sig i mitt huvud.

1 kommentar:

h sa...

Jag älskar Värnhemstorget. Jag älskar gatorna i kvarteret mellan Nobelvägen och Lundavägen, på norra sidan om Sallerupsvägen.
Jag är uppvuxen i närheten, på andra sidan rälsen, och vi gick ofta ner till de övergivna tågvagnarna och små stugorna som låg längs rälsen upp emot Östervärn, vi gick på ... skattjakt ... kan man kanske säga. Bland bråtet kunde man hitta allt möjligt skit. Men då, under åttiotalet, fanns där mer spännande saker för en tioåring än slängda kondomer eller kanyler. Och marken där Entré ligger idag var som ett eget litet paradis, en del var förstås parkering till Åhléns men bakom den fanns det vad som kunde tyckas vara en äng med vildvuxen flora, stora stenar man kunde hoppa mellan och en och annan snacksalig och totalt harmlös fyllegubbe. Senare förstod man förstås att växtligheten bestod av ogräs, stenarna var en fara för de små 27:orna med skor och de där männen lika gärna hade kunnat vara onda och illvilliga men då blev det så mycket tristare att hänga där nere.
Värnhemstorget för mig var fem-sex paralella busstationer, armbågsrally med mormor på AG:s Favör och en jävla massa skrikande fåglar. Det var nästan hemma. Idag är det långt bort men jag njuter av miljön när jag är där - speciellt av ljudet från kringskejtande tonårskillar på våren och sommaren.