03 maj 2009

Störst av kärlekar, ungarna.

Det doftar kaffe och småpojkarna stannar också denna söndagskväll, precis som den förra. Om deras mor drabbats av godhet, förälskelse eller insikt, är inte gott att veta. Bra är det i alla fall att få ha sina älsklingar här en kväll till. Det måste inte aktiveras så mycket. Vad har vi egentligen gjort i helgen? Parksoftat, kollat konsthallen och köpt present. Kollat på TV och suttit vid datorn. Läst. Vi har lagat mat också, grekisk pastasallad och Tzatziki. Hemgjorda burgare och så. Fast i fredags åt vi kebab, minsann. Vi har det alltid halvslarvigt till slarvigt och ibland skriks det och bråkas. För mig är självständighet själva målet med uppfostran. Ungarna ska klara sig själva, våga välja och stå för sina val. Det leder ofelbart till konflikter. Mina ungar kommer aldrig att le drogat som frimicklare, eller underdånigt titta bort som flickor i hederskulturer. Min barnsyn tillåter inte barndop, omskärelse eller unkna traditioner. Däremot gemenskap, solidaritet med människor och hela det ekologiska systemet. Här platsar samtal om politik, religion och fotboll. Men inget är som det alltid har varit bara för att. Om nu någon tar det som låt gå-fostran eller normlöshet, så är det alldeles fel. Men det är långt till time-outer, skamvrår och Anna Wahlgrensk kärlekslös fostran. För störst av allt är kärleken och störst av kärlekar, ungarna.

1 kommentar:

farmorsan sa...

Jag önskar dig att du får njuta av dina ungar och leva dina ideal, men bli inte alltför besviken om de kan komma att krokna och något du inte räknat med händer......