Fina Helene skriver att den enda pandemin hon märkt av handlar om att skaffa barn och gifta sig, för så är det när man närmar sig trettio. Så där är det i den kontext som både Helene och jag befinner oss i. Själv har hon liksom jag alltid befunnit oss vid sidan av huvudspåret. Vid trettio - när folk i allmänhet började skaffa barn - var jag redan inne i nästa fas, singelföräldraskapet. Alltid ur fas, alltså. När jag för över tjugo år sen trampade runt och var föräldraledig för första gången var jag ung och kufig. På öppna förskolan frågade man om jag var ensamstående och läkare på VC frågade efter mamman och FK skickade tillbaka min anmälan om föräldrapenning, eftersom jag fyllt i den fel (ja, dom trodde såklart att jag ville överlåta mina dagar). Det är inte så enkelt som några tror att bryta normer. Det är tjatigt att behöva förklara sig för oförstående i omgivningen och aldrig bara vara en mängden. Ung och föräldraledig pappa alltså. Två normbrott. Mitt tredje normbrott handlade om många barn. Oj, så många barn, hör jag ibland fortfarande. Aldrig ute på Rosengård, såklart, men i fina stan. Skulle jag nu ge mig till och skaffa ett femte barn med en tredje mamma, så skulle jag såklart utmana igen.
det finns dom som tror att jag försöker utmana normer för sakens eget skull. Men det enda jag gör är att leva mitt mitt liv och träffaa val efter egen förmåga.
Det är inte direkt något som uppmuntras. Det finns till och med ekonomisk bonus för föräldrar som inte delar så mycket på föräldraledigheten och ett helt samhälle av lönesättning och förväntningar som bygger på två plus två, man plus kvinna, försörjare och försörjd.
3 kommentarer:
Det är du och jag motvalls :-)
Har man fixat att bryta en norm är det nog lättare att svepa med ytterligare några. Vi får se vilka jag har kvar att bryta.
Sen är vi nyktra också. Det rubbar en och annan cirkel det med, kan man säga.
En till motvalls anmäler sig :-D. Känner igen mig i det där. Mitt första barn kom när jag var 21 och då hade jag ingen pappa att leva med. Sen är det 17 år till nästa barn och ingen fattar varför tror jag. Men det har bara varit det bästa sättet att leva mitt liv! Jag kommer aldrig göra som man "ska" göra vilket sätter myror i huvudet på de flesta. Tjatigt ibland när man måste förklara sådant som andra aldrig behöver förklara.
Skicka en kommentar