29 december 2008

Tillbaka, tillbaks.

Vi är tillbaka. Jag kom tillbaks. Fjärde gången promenerade jag Barcelonas gator som en mogen man, kan man säga. I kort hår, klädd i vanliga kläder, men med en vänstersko som tog in vatten vid regn och det regnade två av dagarna.
Det flipfloppade minnen från andra sällskap från pesetastider och dragiga kalla rum och vinstänkta nätter i Barcelonetas trånga gränder och Sara lyssnade tappert, samtidigt som hon tog in sitt Barcelona i hjärtat. Gaudis arkitektur är inte vacker och det finns en FCBotiga i var tredje gathörn. Allting har blivit så dyrt här nere, ja, nästan som hemma, konstaterar man som ett citat ur sällskapsresan, samtidigt som man vet att det beror på att folk får anständiga löner. Man vil få sina tankar att gå ihop, men det är inte alltid så lätt. Spanien är Europas generösaste invandringspolitik och könsneutrala äktenskap. Sverige är inte bäst i klassen i allt. Tre gånger på åttiotalet och så nu, det är en ocean av tid som passerat och precis som den där stan har jag utvecklats och blivit bättre. Vi började med att promenera längs stranden, svänga vid Cólon och sen uppför Ramblan. en regnbågsflagga hängde ut ur ett fönster, Men den stora matmarknaden var sig exakt lik. Kanske lite mer godis, bara.

22 december 2008

Middag i stan.

Dagisungarna får åka in till stan och äta på restaurang. Dom förtjänar det. Nere vid hållplatsen rengörs väggarna från afaidioternas klotter. Rosengård är inte längre i blickfånget, bara lite mer skadat och utanför än innan. Nere i stan pågår julhandeln och jag växlar pengar inför julresan. Euron kostar 11:16. Bara valutaspekulanter tjänar på vår tjusiga krona, alla andra hade haft det bättre med euron. Restaurang nummer två tar emot oss och ungarna njuter av pasta och tomatsås medan triangeln sjuder av kommers. I Kongo lever genomsnittet på en dollar om dagen. Livet är olika. I tidningen står det att Hermodsdalsskolan snart ska öppna igen och denna gång med lagom stora klasser och en skola som bryr sig om elevernas fritid också. Om vi fångar upp, så försvinner möjligheten för källarmoskéer att stjäla vilsna själar. Det var bra att Hermodsdalsskolan stängdes, en vanskött skola behövde ett totalt bryt, trots populisters tjat och tjafs. Om Hermodsdal i dess nya tappning funkar kan det bli en modell som även kan tillämpas hos oss ute på Rosengård och andra ställen. Däremot betackar vi oss för brinnande bilar och wahabiter som trakasserar tjejer utan slöja. När barnen är mätta åker vi tillbaks till dagis på överfulla bussar, men nästan alla ombord är snälla och nyfikna på våra ungar, deras ursprung och funktionshinder. Julefrid, trots att nästan ingen av våra ungar bryr sig om någon påstådd frälsares födelse. Det funkar ändå.

21 december 2008

Julish.

Söndag och julklappsceremoni med småsönerna. Först gick vi och handlade god julfika och mat: glögg, donuts, risgröt och tillhörande körsbärssås. Maten: pasta med köttfärssås. Fett med vitlök, såklart. och ketchup. Själva klappceremonin innehöll lego och en ManU-tröja och så böcker och tröjor från farmor. Jag gillar att gå i stan, gillar att äta gröt och dricka glögg, men prylregnet står jag inte ut med. Min idé är att inte köpa något som jag inte skulle kunna ha köpt vilken dag som helst åt dom. Det är en balansgång på slak lina. Men alla blev glada. I morgon: jobb och vardag igen. Det är nog mer regn än eld i Rosengård nästa vecka, skulle jag tro. Hemtjänstpersonalen kommer att våga gå hem till vårdtagarna och rosengårdsborna slipper vada i aska och skit som afa-idioterna lämnat efter sig. Bara dom fåniga slagorden är kvar på dom slitna väggarna. Men det bryr sig ingen om.

20 december 2008

I det blå med svart tunga

Aja baja kd, inte bära falsk vittnesbörd mot din nästa. I förslaget till förändringar i äktenskapsbalken som riksdagen äntligen kommer att anta i vår, så sägs ingenting om att tvinga någon homofobreligiös att gå enot sin tro.
Man kan inte ens idag tvinga svartrockar att ens viga olikkönade par mot sin vilja. Tycker prällen att det är onaturligt att svarta och vita lever ihop, så slipper han välsigna. Det här är alltså ljug. Men det är kanske lying for Jesus, som det är frågan om, ni vet det där som somliga kristna hävdar att om syftet är att stärka Jesus position på marknaden, så är lögn helt i sin ordning. En av undertecknarna av artikeln i dagen har bevisligen ljugit för Jesus förr. I sin blogg påstod han helt fräckt att grön ungdom vill tillåta sex med djur. Där ute har vi kd. I det blå med svart tunga.

Ibland ser djävulen ut som en fridens man.

Jag lyssnar på Ola Magnell och försöker få tag i min äldste son. Farmor vill att han ska få sin klapp innan han drar med sin mamma och styvfar till England i morgon. Det ser ut att misslyckas. Själv ska jag ut och göra stan idag, som det heter. Och ladda ner Falling in love, för den ska man se så här års. Allt är väl inte vad det ser ut att vara, tänker jag lite naivt. Dom äldsta barnens mamma träffade jag ungefär när julhandeln började det året. Hon beundrade sin radikale studentaktivist och lärarhögskolans upprorsledare, han som hade alla svar på krångliga frågor. Och jag älskade att vara älskad och att hon var så vanlig. Det är ingen vidare grund att bygga något på. Men jag var ung och inte alls så säker som jag lät, alla citat som haglade ur min mun, alla böcker som jag läste och öl och vin som slank ner var pansar avsedda att dölja att jag inte vågade stå naken och andas klart och se mig och andra som vi var. Nu har jag nog lite ålderskris och undrar om jag åstadkommit det jag borde under den tid jag haft. Rätt mycket tid har slösats bort på skit och strunt, på fel personer och i alkodimma. Att ha drömmar och visioner är inte det enklaste, det är bättre att göra. Act, för fan. Den som bär världen på sina axlar blir aldrig deprimerad, för då har man inte tid att tycka synd om sig. Och allt är inte vad det ser ut att vara. Som sagt.

19 december 2008

Knutby, Jehovas eller moskén?

Okej, jag går med på skolavslutningar i kyrkan.

Men bara om det sker i:

a) Knutby filadelfia

b) Jehovas vittnens Rikets sal

c) valfri källarmoské i Rosengård.

Nej, alla vet att det aldrig skulle kunna bli vare sig a), b) eller c). Det är Gustav Vasas gamla statskyrka som gäller och inget annat, trots läroplanens tal om icke-konfessionell undervisning. Och prästens taffliga tal, där han svävade på molnen och målet, när han babblade om Jesus som flyktingbarn och kom in på fred och frid på olika håll i vår stad (nudge, nudge, you know what I mean)lär förvisso inte omvända någon. Men sonen sjöng i alla fall vackert. Och Paulikyrkan är en rätt kul byggnad. Skulle kunna bli en cool restaurang eller nåt annat kul. Och, jo, jag vet att en moské inte är en kyrka. Det är inte en fritidsgård heller.

TGIF

Åh, vänstervänsterfolk vill så gärna att det som hände på Rosengård igår och i förrgår ska vara ett uppror mot överheten eller en början på revolutionen eller så. Men det är ju inte det. Wahabiterna har haft två år på sig att skaffa en ny lokal och om deras saudiska polare går in med pengar, så kommer de att få en bit mark att bygga på, jag lovar. Religionsfriheten gäller även dom som inte vill ha nån religionsfrihet. Det kommer att lugna ner sig runt macken på Ramels väg. Om det inte redan gjort det, nu i regnet. Frågan är bara vilket lag dom tillresta fotbolshuliganerna slogs för? IFK Riyad, kanske? Afaiterna ligger nog hemma på Möllan och sover ruset av sig. Rosengårdborna är på väg till skola, dagis och SFI i regnet. Thank god it´s friday.

18 december 2008

AFA som islamisters nyttiga idioter.

Så medelklassungarna i AFA tog sig ut till Rosengård i går kväll. Kollegor och dagisungar hörde att det var smällar och liv borta i den allra fattigaste delen av området. Av dom som omhändertogs av polisen var ingen bosatt i området. Antagligen bor dom nere i Lilla Växjö, som den ultraradikala delen av Möllevången kallas ibland, eftersom överrepresentationen av inflyttade smålänningar är så stor.
Det hela började med att hyresvärden Contentus sa upp en källarmoské, som inte var den mysiga fritidsgård som den beskrivits som, utan en rekryteringsbas för islamister. Ni vet dom som verkligen är det som alla muslimer beskylls för att vara. En grupp unga grabbar i föreningen vägrade att flytta, utan ockuperade lokalen, varpå polisen avhyste dom. En stor majoritet av Rosengårds invånare är allt annat än fundisar. Dom flesta är inte mer muslimer än de flesta svenskar är kristna. Lite helger och högtider och kanske slöja. Inget stort. Detta försöker källarmoskéerna ändra på, genom rekrytering av unga grabbar, för några tjejer ser vi inte till.
För detta får de AFA:s stöd, trots att människosynen mer liknar NSF:s eller så.
AFA är förvirrade idioter även i vanliga fall. Nu är dom dessutom nyttiga idioter åt en gren av islamismen som verkligen gör skäl för ett av afaiternas tuffaste uttryck: fascister.

17 december 2008

Happy holiday?

Natalia Kazmierska skrev får några år sedan i expressen om fritidsresor som sveriges största arrangör av sexturism. Otto Sjöberg plockade ut krönikan omedelbart och bad den skenheliga resebyrån om ursäkt. Det borde han inte ha gjort, för det kommer mer.
Nu visar aktuellt ett reportage om hur burmesiska slavarbetare bor familjevis på typ fem gånger fem och jobbar för ungefär fem öre i timmen närmast 24/7. Allt för att Fritidsresor, apollo och allt vad dom heter ska kunna skicka skandinaviska svullbukar, skenhelgon och sexturister på solsemester i värmen till förmånliga priser. För mig får man åka vart man vill. Men man ska betala folk anständiga löner och ge dom samma villkor som man skulle gjort någon annanstans.

16 december 2008

4,7 på richterskalan.

Hela jorden skakade visst till i morse, i alla fall här i södra Sverige. Jag märkte då ingenting, där jag låg i min golvfasta bädd, medan hjärnan förberedde sig på att vakna upp och ta med sig resten av kroppen tillbaks in den ogästvänliga, mörka, kyliga årstiden. Två gånger minst har jag säckat ihop av kylan och mörkret, men i år håller jag mig ovanför ytan med i stort sett hela huvudet i stort sett hela tiden. Likafullt vänjer jag mig inte helt vid att eufori och besvikelse ofta avlöser varndra så kvickt och jag sörjer att inte våga vara så där oförblommerat glad som jag borde vara. Jag försöker härda ut rutiner och långtråkighet, för det är delar av livet som inte kan väljas bort. Oavsett vilket jobb eller liv man har, så uppstår rutiner och vardag. Livet är inte en fest, utan en vardag. Det är svårt att fördra vissa dagar.

15 december 2008

Låt SAAB och Volvo dö !

Cyklar genom stan, som jag alltid gör. Bilarna svischar förbi, på väg hem till den röda lilla stugan i skogsbrynet eller mexitegelvillan i den enformiga villamattan. Kanske väntar frun och barnen på pappan/försörjaren därute i den friska luften. Det är en sjuk cynism i att vissa får lov att förverkliga sina drömmar på andras bekostnad. Den skada bilpendlarna gör mina ungar är större än om jag skulle tömma mina sopor i SUV-pendlarens trädgård. Men det senare är såklart jätteförbjudet. I en grönare framtid kan det inte vara möjligt att vara så osolidarisk att man förgiftar andras ungar för att man vill ge sina egna landsbygdsromantik. Mina barn och jag lever grönare än någon lantis jag någonsin stött på. Kan vi få lov att göra det utan att varje morgon riskera att bli ihjälkörda eller få våra luftvägar smashade?
Det är sunt och bra att de två företag som i Sverige som lever på att tillverka bensinslukande pendlingsmonster befinner sig i kris. Det är liksom som det ska vara. Det behövs färre och mindre bilar. Däremot behövs fler hållplatser och vindkraftverk och det vore klokt om marknaden fick lov att belöna det som faktiskt är långsiktigt hållbart.

14 december 2008

Ny presentationsbild och att det inte var bättre förr

På bilden till höger som kollega F har tagit ser jag äntligen 45 ut. Mannen bredvid mig är modersmålstränare i arabiska och han har nog aldrig hört "de sista ljuva åren" förut. Han verkar inte gilla det så mycket heller. Jag har födelsedagskronan på mig, som sig bör. Nu är det kanske tid att tycka att det var bättre förr och att allt är mycket farligare och svårare nu. Men jag kan inte få mig till det. Det sattes en radikal själ i denna kroppen då för länge sedan, en själ som vill vidare och som inte lugnar ner drömmarna om ett bättre liv och en bättre värld. Föredetta språkrör drömmer sig tillbaka till en tid då vårt parti inte skapade allianser för att ta över regeringsmakten, en tid då man inte kunde köpa rättvisemärkt kaffe på coop, utan fick dricka äckligt africaffe om man ville färtrejda. På den tiden som Birger drömmer sig tillbaka till så var det bara jag och Eva Goes av alla 25 i partistyrelsen som ville skriva in rätten för icke-heteros att gifta sig och få prövas som adoptivföräldrar. Inte ens vi gröna var bättre förr. Vi gröna har inte anpassat oss, inte blivit sossar och inte sålt ut. Vi har radikaliserats, ty det finns inget som är så radikalt som att se till att förändringar äger rum. Varje gång jag ser 40-skyltarna i stan eller hör någon berätta om hur man kommit in på arbetsmarknaden genom friåret vet jag att det är lönt att jobba för oss gröna. Och att det bara är samarbete som kan åstadkomma saker. Dessutom är vi snyggare nu. Som fan.

13 december 2008

Utepedagogik är ingen nödlösning.

I sydsvenskan står det om att Mariehage förskola nu ska satsa på att ha barnen utomhus mer. Chefen Jeanette Schildt säger att ungarna redan i januari ska få möta Malmös natur och kultur, men det är svårt att veta om hon är ironisk eller inte.
Det fanns en tid då jag var Malmös störste tillskyndare för utepedagogik och rörelse. I någon mån är jag väl det fortfarande, men det var aldrig frågan om att använda utevistelser som nödlösningar, utan utepedagogiken skulle alltid vara ett medvetet arbetssätt med barn till föräldrar som själva önskade verksamhetsformen och pedagoger med idéer och engagemang. I västra innerstaden finns redan den stora uteförskolan som jag var med och byggde upp (innan jag separerade från chefens kompis och blev persona non grata) och det är väl tveksamt om intresset för utepedagogik kan fylla fler platser än dom som finns på den idag överbefolkade förskolan i Pildammsparken. Blir det utomhus i brist på alternativ, så är det fel, det fattar nog alla som tänker till litegrann. Idag jobbar jag snarare för mer utevistelser i konventionella förskolor.
Men det finns fler vägar att gå. Redan 2004 skrev jag ett förslag om udflyktsförskolor, dagis som samlar ihop barnen på ett ställe och sen tillbringar dagen i en hyrd stuga i en skog eller så. Om de fyrkantiga tjänstemännen i västra innerstadens fula kanslibyggnad kollar sina arkiv kan dom kanske hitta mitt mail.
Men det är ju ett sånt hårt tryck på förskolorna, säger man.
Var och varannan förälder vill slänga in sina ungar redan på ettårsdagen, inte för att man tror att det är så bra, utan av ekonomiska skäl, som det heter.
Den gängse föräldraledigheten ser ut som så att mamman drar ut på sina dagar så att dom räcker ett år och lite extra på somrarna. Sen tar pappan ut sina "påtvingade" månader i samband med semestern, alternativt en fredag i veckan. Om normen vore att varje förälder tog ut ett halva var av föräldraledigheten, så skulle trycket såklart minska, eftersom ungarna då kunde vara hemma längre. Föräldrar och barn nöjdare och köerna kortare. Och utepedagogiken slapp vara en nödlösning och stressade förvaltningstjänstemän slapp halvljuga.

12 december 2008

Den drogade nämnden.

Julmiddag för nämnden på fina restaurangen med fancy food och Luciauppträdande. Trevligt och kanske välförtjänt (eller inte, jag vet inte riktigt).
Men så är det ju denna jävla alkoholen som politiker och tjänstemän gladeligen blir lulliga av på skattekollektivets bekostnad. Det stör mig som fan, alkohol gör att man får ett barns omdöme och det är såklart meningen.
Slappna av, som det kallas ibland.
Allt började med välkomstdrink och fortsatte med glögg.
Sen skulle det drickas olika sortes vin till olika sorters mat och avec till kaffet. Drogandet blir nån slags vetenskap, precis som när man förr kunde välja och vraka bland pak, afghan och maroc inne på Christiania. Men vinet är ju fiint och det var bara att säga till om man ville ha och åtminstone i ett uppenbart fall kunde jag konstatera en problematik, jag har öga för sånt numera. Avvand som jag är trodde jag att glöggen var alkoholfri, men fan, jag höll sånär på att få booze i mig och det vore inte så mysigt. Först blev jag rädd och sen förbannad. Dels för att drogen är så självklar och dels för det respektlösa i att inte fråga om någon behöver undvika skiten. Samma nämnd som ansvarar för stadens trafiksäkerhet pimplar alkohol på vanligt folks bekostnad. Är det logiskt?
Sen går vi hem i natten, somliga vinglar, andra är pratsjuka och jag och en till går som vanligt.

11 december 2008

Hem till sist.

Det kom ett blomsterbud till jobbet idag. Först hittade han inte, men efter lite telefonguidning fick jag de fem rosorna i min hand. Först trodde jag att det var ett skämt, men det stod en text och Saras namn under. Det var min blomsterbudsdebut och det var på helt sant. Hon är på sant och så rent och klart kärleksfull utan baktankar eller dubbla agendor. Jag har haft svårt att vänja mig vid det. Tänk att jag duger som jag är, tänk att jag inte är ett mellanspel, en kompensation, en sidekick eller ett projekt. Jag är bara jag. Och det verkar räcka för henne. Man kan gräma sig över tid och energi man slösat på andra som bara var fel, men jag för nöja mig med att jag hittade hem till sist.

For whom the bells toll

Det var barndomens magiska dag, den man väntade i månader på, den som föregicks av en sömnlös natt och sen fick man sina presenter och fika på sängen; presenterna var inslagna i julklappspapper, eftersom det är det enda som finns på marknaden så här års. Nu är det väl ett medelåldersstreck som passerats, förmodar jag. Men jag är yngre än på länge. Bob Dylan sjunger om att han var äldre förr och så är det nog. sanningen var fyrkantigare och jag visste mycket mer om livet när jag var 20, det kan jag försäkra. P1 går på och jag hör om att pappornas andel av föräldraledigheten har gått från svindlande tio procent till 20 procent under dom år jag varit förälder. Det är fortfarande inte etablerat att pappor är föräldrar och det är uppenbart att det är äldre erfarnare och mer välutbildade pappor som vågar vara lediga. Ju mindre bildade och yngre farsorna är, desto viktigare är tydligen försörjarrollen. När jag var föräldraledig första gången, före pappamånader och kampanjer, så trodde fk att man fyllt i blnketen fel, man blev uttittad på öppna förskolan och doktorn frågade var mamman var. Nu är man mer pk, men värderingarna är domsamma. Då bodde jag i svenneförorten, nu bor jag i centrum. Det är en jävla skillnad, här är allt bättre, jämställdare.
Jag tänker göra det igen. Jag är mer kapabel än någonsin, snyggare och mer välklädd. Men cykeln är gammal och sliten. Klockan får klämta för andra.

10 december 2008

Lägre bensinpriser och högre kollektivtrafiktaxor.

Skånetrafiken gör reklam för sina prishöjningar och dristar sig att påstå att det är investeringar i trafiken som tvingar fram detta. Det låter fint, men det är ren lögn. Det finns länstrafikbolag med bättre utbud och lägre priser, precis som det finns dom som har högre priser och mindre investeringar. Speciellt det senare är ganska vanligt. Vore det guts i Region Skåne så skulle man skriva att man höjer priserna därför att att sjukvårdens kostnader svämmar över alla breddar och då får ni som åker kollektivt vara med och betala det genom höjda avgifter. Alternativet vore såklart att antingen höja patientavgifterna eller skatten. Ingetdera är politiskt möjligt i det femklöverstyrda Skåne. Men samtidigt som bensinpriserna sjunker plockar man istället mer pengar av kollektivtrafikresenärerna.
Sådär grönt, va?
Men så är de gröna i kollektivtrafiknämnden i Region Skåne av ett annat virke jämfört med hur det var på min tid. Jag blev hånad, tråkad och till slut petad.
Jag stod i Sydnytt och sa att höjningar var ogrönt och fick kopiöst med skit för det, även av egna partivänner.
Men jag vek aldrig ner mig och mellan 2004 och 2008 höjdes inte kollektivtrafiktaxan i Skåne.
Politik är inte bara att vilja, politik är att kämpa och att prioritera.

09 december 2008

ska jag säga.

Springer en runda med Springsteen/Lundell/Pogues och Neil Young på random i öronen, som akompanjemang till mina löpsteg och det lätta regnet. Vi är många ute ikväll, i Pildammsparken, längs Kungsgatans allé och längs kanalerna. En rörelse av individer inne i sig själva, men med blick för omgivningen som tar ansvar för sina kroppar. Ansvar är stort, ansvar och drömmar. Man är skyldig att försöka göra något med det man har och inte skylla ifrån sig på någon eller något. Och välja kärleken. Var och varannan relationsspalt handlar om män som inte visar kärlek, män som inte kan uttrycka sig, män som smiter från ansvar och som väljer att gå på krogen eller renovera grannens båt framför att tala om det som är viktigt i livet eller pussa sina eventuella barn. Ett tips till alla heterokvinnor: lär er se tecknen i tid, så slipper ni gå år ut och år in. Håll er till oss som kommit förbi grottmansstadiet.
Och gnäll inte, förändra. Ska jag säga.

08 december 2008

Ju grönare desto bättre.

Så här heter vi. Oppositionen.I Tyskland har begreppet funnits sen länge, så det var nog inte Bildts misslyckade elakhet från valrörelsen 1994 som satte termen, trots allt. Jag minns det där. Birger hade vunnit en ekonomidebatt och så var vi helt plötsligt över fyra igen. Sen sa Bildt det där med röran. Dom gamla moderaterna hade nån slags överklasshumor om dom hade humor alls. Lundgren kom efter Bildt. Jag har fan aldrig sett honom ens le. Och statsministern själv ser ut som Alfons pappa.
Allvarlig som fan.
Men tillbaks till oss, så är det kanske inte så historiskt som man tror. En massa kommuner är rödgröna, däribland Malmö. Det är inte alltid en promenad i parken, kan jag säga. Man får påminna sossarna om att vi är tre partier som ska komma överens, inte ett som får dom andra med sig. Om v har jag bloggat förut, dom har ett vänsterpopulistiskt drag som innebär att man aldrig kan räkna med dom om det behöver snålas eller stramas in. Man har också en svaghet för tomma slagord, inte minst rättvisa, vilket är tröttsamt, eftersom rättvisa är ett av filosofins svåraste problem. Det är inte säkert att Ohly och kamraterna har hela sanningen där.
Men det är så det får bli i alla fall, för majoriteten måste säkras.
Men ju grönare det rödgröna blir, desto bättre.

Från koppar till malm.

Jag fyller inte år förrän på torsdag, men redan har den första presenten anlänt. En tavla med en skiva och en bild på. Man ser en ung Bruce Springsteen och en likaledes ung Clarence Clemmons, dom ler och är glada. Samma år som Sara föddes kom den bästa skivan som någonsin getts ut: born to run. Jag kan sjunga och "spela" den från de första ackorden i Thunder road och hela vägen till de sista tonerna i Jungleland. Det verkar som om hon känner mig. Från Saras snöklädda kulturhjärta till min regniga kontinentala metropol är det sextioåtta mil. Bara en idiot skulle låta sin kärlek försvinna för lite avstånds skull. Om det som krävs är att tvingas trängas i sunktågen på Dalabanan med en pappmugg classic i handen och landskap utanför fönstret, så är det så det får bli. Man tar med sig en bok eller två och använder tid till att läsa in handlingarna till onsdagens möte i tekniska nämnden. Sen vaknar man yr i mössan på Malmö c och letar upp sin cykel på flotten som bara om något år ska ersättas av ett riktigt cykelgarage. Jag ser mig i spegeln, nykortklippt och beredd, i lila tröja och grönvit fleece. Veckan kan börja.

04 december 2008

Jag stöder ett moderatförslag!

En dag på jobbet i snöblask och dåliga skor (fast jag köpte nya på väg hem). Jag och Farihan har försökt förklara för våra icke funktionshindrade stora barn att gris inte undviks av muslimer därför att det smakar illa, utan för att muslimer tror att det är fel att äta gris. precis som andra tycker det är fel att äta djur öht. Det är fullständiga nyheter för ungarna och det slår mig att dom aldrig sett griskött, inte ens på bild. Segregationen har många ansikten. För en tid sedan kom moderaterna med ett förslag om att man ska försöka sprida ut människor som är nyanlända i Sverige över landet. I mitt parti är det, liksom varje tanke att villkora utbetalning av skattepengar till privatpersoner, ytterst kontroversiellt. Men jag är nog trots allt positiv och där har jag ändrat åsikt. Malmö och Södertälje har ensamma tagit emot fler flyktingar från Irak än resten av EU tillsammans. Dessa nya svenskar får sen bo i mögliga, kackerlackiga lägenheter ute på Herrgården, därför att bostadsbristen är så jävla stor eller på soffan hos släkten, ofta i en trea eller fyra. De enda med svenska som modersmål som man stöter på är såna som jag som har betalt för att umgås med dem. Det håller inte och det blir ingen integration av det. snarare utgör det en grogrund för konserverandet av medeltida värderingar och hedersförtryck. Rosengård är ibland som en liten by där man har koll på varandra.
Svaret på frågan vad bör göras, finns bland annat här. Den lilla smygrasistiska kommunen där man kan bli mordhotat för att man vågar yppa tanken på att kommunen ska ta emot några ensamkommande flyktingbarn. Vi ska inte bjuda in, vi ska inte fråga om dom vill, vi ska bestämma att även Veellinge ska ta emot flyktingar. Däremot är varje förslag till inskränkningar i rätten att få komma till Sverige fel.

03 december 2008

Luskatter och förakt.

signaturen "Jimmie" (du är kreativ med dina nick!)skriver nedan att jag saknar humor. Hm. På genusseminariet förrförra veckan fick jag rådet att börja med standup eftersom jag enligt en snäll Dimitra var både rolig och hade saker att säga. folk både skrattade och applåderade åt mig, minns jag. Jag grunnar på det, kan jag säga, detta med hur olika jag tycks uppfattas. Men sanningen ser väl olika ut beroende på vad man önskar att se. Idag var det soft vabbning på programmet ända tills jag fick rycka in i sista minuten och gå och fika på nybakta luskatter och jolmigt kaffe på mellanbrors fritis, längst upp i fina Österportskolan. Där satt vi, fem fina medelklassföräldrar, och konverserade artigt och lovprisade våra telningars bakverk. Sen sa Marias mamma att Maria var så glad att få vara med i mellanbrors nutidsorienteringslag, eftersom dom alltid vinner tack vare honom. Mellanbror bedyrade att han bara läser sporten i sydsvenskan, men när jag sen frågade vad USA.s nästa utrikesminister heter, kom svaret som en blixt: Hillary Clinton. I en värld där vuxna människor vet mer om vilka som knullar vilka i korkade dejtingprogram och där frågan om vem som slås ut ur en pennalistisk artisttävling är viktigare än Lissabonfördraget och finanskrisen tillsammans, ska man skämmas över att man kan saker om samhället och världen. Sport är ok, men politiker ska man bara förakta. Det är kanske inte humor nog att känna till vad världens näst mäktigaste person heter. Att anonyma kommentatorer här på bloggen kallar sig "Jímmie" är däremot omedveten självironi i stor skala.

Förskolan går med vinst.

En av mina favoritskribenter på de politiska motståndarsidan dabbar sig litegrann idag när hon ska skriva om vad saker och ting kostar i samhället. En förskoleplats kostar i snitt 13 000 i månaden basunerar hon ut och frågar sig sen om folk hade varit så nöjda med verksamheten om de verkligen kände till priset. Men, nä, några 13 000 kostar inte förskoleplatsen. En ledarskribent på SvD borde veta en hel del om det där med rundgång av pengar, tycker man, skattesänkningskramare som dom är. 80 procent av förskolans kostnader är personalkostnader och av dom pengarna går 2/3 tillbaka till det allmänna i form av skatter och avgifter. Sen tillkommer förälderns genomsnittliga avgift på 1000 kronor. Plussar man skatteintäkter från arbetande mammor på det så är det svårt att se något annat än en vinst i förskolan. Att förskolan sen sparar pengar åt samhället genom att tidigt se missförhållanden och funktionshinder hos barn kan vi se som en bonus.

Jord, choklad, nötter och en vit jul

I min tidning läser jag rescensioner av julöl. Det pratas om karamellsmak och inslag av choklad och nötter och jag vet inte allt. På samma sätt finns det varje vecka artiklar och tom särskilda tidningar om vin, även dom illustrerade med skojiga metaforer om jord och rök och fan vet vad. Den tjusigaste av droger behndlas som om fylla vore en vetenskap, när det just är fylla, även i små mängder och skadligt också för dem som har turen att att inte bli beroende. Men hela tanken med droger är tanken om att fly och få slippa verkligheten. Tramset med snobberi och metaforer är bara ett sätt att legitimera det. Men för mig är det samma sak att dricka chmpagne på Stureplan som att dricka ljummen Rosita på en parkbänk. Jag ser att åttio procent av allt våld är alkoholrelaterat och att även människor som ser ut att kunna föra sig inte kan det. Se alkohol som den drog den är och ta ansvar för drickande. Vill man ha chokladsmak och nötter kan man få det utan att gå vägen om systemet. samma med rökighet och jordsmak. Stöd kampanjen för en vit jul.

01 december 2008

Lucia i skyn med diamanter.

Jag har nog levt på en öde feministisk ö, för ingen av mina skolor eller någon av de skolor mina barn gått på har haft skönhetstävlingar maskerade till Luciaval.
Det här är en begåvad protest mot något korkat och förlegat. Sen är det humor att bloggare och smådumma fotbollsfruar illvrålar åt det hela och snyftar att LUCIA MINSANN VAR EN KVINNA. Hahaha, ni fattar ju ingenting. för övrigt hade vi en manlig lucia på förskollärarutbildningen redan på min tid. Det var liksom gjutet med mindre en fem procent manliga studenter. Långfingrar kan se olika ut.