4,7 på richterskalan.

Hela jorden skakade visst till i morse, i alla fall här i södra Sverige. Jag märkte då ingenting, där jag låg i min golvfasta bädd, medan hjärnan förberedde sig på att vakna upp och ta med sig resten av kroppen tillbaks in den ogästvänliga, mörka, kyliga årstiden. Två gånger minst har jag säckat ihop av kylan och mörkret, men i år håller jag mig ovanför ytan med i stort sett hela huvudet i stort sett hela tiden. Likafullt vänjer jag mig inte helt vid att eufori och besvikelse ofta avlöser varndra så kvickt och jag sörjer att inte våga vara så där oförblommerat glad som jag borde vara. Jag försöker härda ut rutiner och långtråkighet, för det är delar av livet som inte kan väljas bort. Oavsett vilket jobb eller liv man har, så uppstår rutiner och vardag. Livet är inte en fest, utan en vardag. Det är svårt att fördra vissa dagar.