Vi håller föräldramöte om temat kärlek och dyker lite i egna erfarenheter och barndomar. Sen får jag avbryta och ge mig hem i förtid för att passa en av mina sällsynta tvättider. Så kan det vara när man är ensamstående förälder. Det är spännande att höra berättelser och synpunkter från Bosnien, Libanon och andra ställen. Malmö, till exempel. Våra föräldrar är engagerade i sina barn och vill deras bästa. Hemma och med tättten i maskinen, ser jag att moderaterna snarare tycker att förskoleföräldrar är några jävla snyltare och barnhatare. Därför ska man lagstifta om en begränsning av vistelsetiden till 40 timmar per vecka. Det är så dumt så att man inte finner ord. Hur i helvete ska en ensamstående kunna fixa det?
Men det skiter moderaterna i. Dom som inte lever i kärnfamiljer eller med mormor på lagom avstånd ska piskas för att dom vill jobba och göra rätt för sig.
Att gå i förskola är däremot inget arbete. Det är lek, mat, vila och pedagogik som kommer in lite här och där. Det är en trygghet för ungarna och för föräldrar som ger osss förtroendet att tillbringa tid med deras ungar var och varannan dag.
Myten om ettåringen som tillbringar hela dagen från tidig morgon till sen kväll är just en myt. Det är bara att kolla runt, så ser man det. Men moderaterna kollar inte runt, utan vädjar till snikenhet och reaktionär småaktighet. Fy.
2 kommentarer:
Jo du. Jag satte frukostkaffet i vrångstrupen både apropå detta och kollektivtrafiken ovan.
Ibland är det verkligen, v e r k l i g e n synd om människorna!
Ja, FY! Fy fan.
Skicka en kommentar