The times they are a-changing.

Lyssnar på Björn Ulveaus sommar i P1 och njuter av hans musikval och klokskap. Han är både smart och ödmjuk och han talar om vägval och omvärderingar. Det är vuxet i ordets bästa mening att kunna byta spår. Björn har problem med att komma ihåg saker, vilket nästan är diametralt motsatt mina ofta minutiösa tolkningar av sånt som tilllhör det förgångna. Men precis som jag vill han leva i nuet och varken ruscha vidare eller förgå sig i gammalt. Och nu är bra. nu finns S i mitt liv. Hon tjatar om att jag är ältandets mästare och ber mig älta om sånt vi ska göra tillsammans, istället. Jag undrar om hon fattar hur viktig hon är i mitt liv. Och jag får påminna mig om att hon är just så ärligt kär i mig som man ska vara när man har en relation med någon. Jag kan lita på henne, kan utan rädsla lägga min själ i hennes famn. No man is an island och allt det där är sant. jag kapitulerar, släpper garden och bejakar den jävla romantikern som jag ju är på riktigt. Ja, tiderna förändras och jag är äntligen med på tåget igen. Jag byter spår från flackande sökande till trygg kärlek, från rädsla att inte duga till vetenskapen att jag är bra som jag är. Och här i soffan sitter en liten sjuåring och läser tidningen, så enkelt och nyfiket. Om lite mer än en vecka börja han första klass. Jag vet vad som är viktigt i livet.