Tänkte på alla klyschor som är dödare än Marx och Freud tillsammans. Alla jävla "efter regn kommer sol" och "lyckan kommer, lyckan går" och så där. Ord och meningar som vill frita oss från ansvar och få oss att tro att inget i livet går att påverka. Och "summan av lasterna är konstant", det vill säga: blir man fri från droger, så missbrukar man någon annat. "Mister du en står det tusen åter". Men så jättefint. Säg det till Englas föräldrar, säg det till alla som mist sitt livs stora kärek. Människor är fan inte utbytbara hur som helst. Själv föredrar jag abba: sitt öde kan man möta på så många skilda sätt.
Och den som inte ångrar något i livet, kan inte ha reflekterat så särskilt mycket. Jag behöver inte vara någon Einstein för att räkna ut att vissa famnar borde jag inte landat i, jag borde inte ha druckit så mycket, jag borde inte tyckt så jävla synd om mig.
2 kommentarer:
Klyschorna i sig säger bara att du inte kan påverka ditt eget liv om du själv lägger in dom värderingarna i orden. Ord och meningar vill aldrig frita oss från ansvar, utan allting hänger på hur vi själva väljer att tolka saker och ting.
Sen är ju klyschorna inte passande i alla sammanhang, och en del låter onekligen rent av dumma (som t.ex. "Mister du en..."). Men det är en annan sak.
Martin Koch skrev:
"Lyckan, kommer lyckan går
Den som du älskar lyckan får"
Ja, men sluta inte älska då!
Jag slutar inte att älska. Inte en chans. Sen står ju lyckan den djärve bi. Kan vara något att beakta också.
Skicka en kommentar