Drive all night.

Drive all night på Ullevis innerplan, nånstans mellan 10 och 11 på kvällen. Och jag tänker på den villkorslösa kärleken, hur alla svek som passerat lämnat mig märkt för livet, men inte stympad. Jag blundar, njuter och tänker på ungarna och S, på människorna omkring mig i den varma sommarnatten, som all har sina egna historier, drömmar och illusioner. Jag står ungefär på samma plats som jag gjorde för så många år sedan, kanske lite längre från scenen och sällskapet är bland annat en namne till den förlorade vän som jag delade upplevelsen med den gången. Då hade vi tänkt lifta upp, men vi kom aldrig längre än till Helsingborg, sen fick vi ta tåget resten av vägen. Nu åkte jag i en bil som stod NYA MODERATERNA på och vi pratade på vägen om musik, politik och relationer och inget var sig likt, samtidigt som allt var sig likt. Och vi försöker leva i nuet, fast det är svårt. Allt är bättre nu. I Göteborg var gatorna fyllda av uteserveringar med Bruce-musik och jag undrar vad alla halvfulla pikémänniskor hör i hans texter, om det är samma saker som jag eller om det mest är shalala. Men jag ska inte döma och vi äter grekiskt långt från musiken, innan vi förenas med massorna på Ullevi. Och strax efter nio drar allt igång med Night.