Så.

Det är när jag gjort våld på mig själv som det inte funkat.
Och det har ju nästan alltid funnits något aber där.
Som hon som ville egen tid och space redan efter några veckor. Yeah right, liksom. Som hon som redan första gången vi fikade började dissa min musiksmak och undrade hur jag kunde lyssna på "sånt där". Ni fattar själva?
Och - pinsammast av allt - hon som skulle lämna sin traditionella sambo för mig, det var ju det värsta ändå. Den som valt en kd-tillvaro i ett gulligt litet hus på landet med en good provider, byter inte ut det mot ett queerfeministiskt liv i Malmö. Allt det där ser jag nu. Jag förbannar all skit jag tagit för att få vara älskad eller i alla fall tro mig älskad.
NU: inga kompromisser.
Inget våld mot mig själv, inte lämna något utrymme för svek och alltid vara den jag är. Och inte så mycket msn, utan telefon och irl.
Så undviks missförstånd.