01 juni 2008

Prata med varandra.

Jag fattar inte det där med att Condolezza Rice inte skulle få komma hit och prata om Irak. Man kan väl inte få fred om man inte pratar med varandra?
Ibland förstår jag mig inte på vänsterns resonemang, faktiskt.
Kan någon förklara för mig?

2 kommentarer:

Zanna sa...

Ja, du ilskan har flera orsaker.
Pengarna till konferensen tas från biståndsbudgeten och skulle göra mer nytta någon annanstans.Många av de borgerliga politiker som försvarar konferensen går i taket så fort det blir tal om att företrädare för Hamas ska göra officiella Sverigebesök, trots att Hamas är folkvalda. (Och ja, det finns otäck fundamentalism, homofobi och kvinnoförtryck i Hamas men det är ändå en folkvald regering. Iraks folk har inte på något sätt demokratiskt röstat om att USA ska komma dit och "befria" dem. USA har inte och har aldrig haft något i Irak att göra. En ockupationsmakt går inte att jämföra med en folkvald regering, även om den folkvalda regeringen har en hel del otäcka sidor.)
SEdan ses det som något helt normalt att Sverige ska städa upp efter USA:s härjningar, det verkade som om människor blev smickrade över berömmet.
Att Sverige tar emot flyktingar från Irak har jag inget alls emot, det är självklart, men USA borde ha stått för kostnaden. Varför ser USA det som självklart att andra länder som aldrig varit inblandade i ockupationen ska betala den flyktingström de själva orsakat?
Vi vet alla att det pågått fruktansvärda krigsförbrytelser i Irak, tortyr, mord, våldtäkter på helt oskyldiga civila. Därför är det inte konstigt att folk reagerar på att krigsförbrytarna får komma hit som om det handlade om vilket statsbesök som helst.
Det är inte konstigare än att folk för 60 år sedan reagerade på att företrädare för en viss europeisk ockupationsmakt som begick bestialiska krigsförbrytelser i de grannländer de ockuperat fick röven slickad (symboliskt) av svenska politiker.

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Principen måste väl ändå vara att man bara kan nå överenskommelser om fred och utveckling genom att tala med alla inblandade och komma överens. I Irak, precis som i Israel/Palestina är det mycket som borde gjorts annorlunda, men gjort är gjort och vi är där vi är.
Det stör mig dock en aning att allt nu handlar om USA och att Saddam Husseins vidriga regim tycks vara helt glömd.
Parallellerna med Nazityskland är väl då snarast det motsatta; adolf och saddam störtades båda av demokratier som förvisso inte alltid använde blanka vapen. Men alternativet hade varit sämre.