Innan regnet faller.

Nu regnar det igen, precis som i förmiddags. En intensivt sommarregn. Men jag är ingen väderman, som Lundells alter ego i nya romanen, det får vara vilket väder det vill. Avslutningen med sonens fotbllslag hann i alla fall äga rum mellan regnperioderna vilket jag är tacksam för. Det var lekar, korvgrillning och lagkänsla. Trevliga samtal mellan föräldrar och ledare om livet, ungarna och fotboll. Helt okej och väldigt föreningssvenskt på ett bra sätt. Om nu något är svenskt, så är det kanske detta med föreningar och korvgrillning, tänker jag. Och en någorlunda välkomnande attityd. En av mammorna på fotbollen är fd klasskamrat med exet och det lyser igenom att hon inte har full koll på hur hon ska förhålla sig till mig. Lojaliteter är svårt kapitel i de snäva normernas värld. Det fascinerar mig att jag har blivit så otroligt raderad och bortplockad ur vissas värld, därför att jag blivit någons ex eller för att någon mött kärleken med stort k. Folk som man haft nära relationer till kan snabbt försvinna ur ens liv, det får man ha klart för sig. Man kan till och med raderas ur bloggar. När vi går förbi fängelset på väg hemåt, berättar jag att jag varit där inne och pratat politik inför valet. Mellanbror tror att alla där inne röstar på piratpartiet, eftersom dom är tjuvar. Sen ondgör han sig över pp och Sverigedemokraterna. "Det är klart att man inte kan slänga ut alla med utändsk bakgrund. Det fattar väl ALLA", säger sonen. Man hade ju hoppats det, ja. Minstebror undrar hur den svenska euron kommer att se ut, när vi till slut kommer med i valutasamarbtet. Man påverkar sina barn, det är inget att hymla med. För övrigt var sex and the cityfilmen rätt kass. Och Tyskland kommer att vinna över Österrike.