Nere vid Dramaten ligger en båt förtöjd med hennes namn, det namn som vi valde med största omsorg den våren när hon förberedde sin ankomst som en näktergal i Malmö. Jag, hon och hennes mamma såg båten för första gången en annan sommardag.
Vi log och dottern höll sin mamma i ena handen och sin pappa i den andra. Brunögd, ljuslockig och klädd i en färgglad klänning som vi köpt i gamla stan nånstans. Igår gick jag och dottern förbi och båten låg kvar på samma tilläggsplats och det var liv och rörelse precis som då. Dottern är lika brunögd som alltid, men håret har en färg som ligger nånstans mellan kaffe och choklad. Hon vet inte riktigt vart hon ska ta vägen i livet, men vem fan vet det?
Och jag har skägg och kortare hår, betydligt snyggare kläder och radikalare idéer än då. Hennes mamma sitter i ett radhus och är nygift i enlighet med traditionens alla regler. Ingen av oss dömer den andre, utan har lärt och gått vidare. Och i mitt liv finns en mörk och brunögd människa som gillar att jag tycker om mig som jag är. Och min bästis väntar utanför bion för fika i stan och uppdatering av vad som hänt sen sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar