17 april 2008

Ge mig!

Jag är fortfarande förbannad på mitt ex, som inte låter mig och barnen vara ifred, utan alltid hotar vår tillvaro. Jämt, jämt, grej efter grej. Fy fan, så trött jag blir på att hon kommer åt mig. Och sen är det kärleken. Hur vore det om jag fick bli lycklig för nån jävla gångs skull. Varför smäller det aldrig till så där rejält, varför i helvete ville hon inte ha mig, behålla mig, hon som var mitt allt och varför får ingen mig att glömma henne?

Precis som vännen Cilia vill jag ha någon som drar sina fingrar genom mitt hår, vill ha någon att kolla på film i sängen med, nån som jag kan snacka feminism, musik och planera resor med. Eller några, för all del. Men jag vill ha det.

Nej, ett sånt här inlägg anstår inte en man som jag, en förtrendevald ska skriva om äskanden och budgetposter. Men just nu vil jag bara bli älskad av någon som jag älskar. Ge mig!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det gamla måste bort på riktigt innan någon ny kan fastna. Thats it! Det är det enda vi aldrig kan manipulera med...känslor...men det finns metoder som gör att det går lite fortare att låta någon ny kunna fastna.Anmäler mig gärna till snacket om feminism och politik.Förövrigt är du bäst när du skriver öppet och skört.

Cecilia sa...

:D

Det kommer när det kommer.

Kram Cec